En konkurs är aldrig bra. Det sista man skulle vilja uppleva är en personlig konkurs. Många personer har ett flertal konkurser på sitt
samvete, men jag vet ingen som lyckats gå i personlig konkurs mer än en gång. Det är inte bara att gå på banken och be om feta lån och sedan chansa, bara för att man har ett AB. Som Leif skriver så gör man det bra om man inte behöver borga för precis allt man lånar, som nybildat AB. Helt sant. Det är inte som förr i tiden. Är man överbelånad på skit så kan man säkerligen hamna i den situationen att man blir personligt ansvarig vid en likvidation. Vad gäller ansvar vid tex en tvist där man inte har fullgott försäkringsskydd vet jag inte. Det känns som att man inte lika lätt hamnar i denna sits då och därmed går säkrare, med ett AB.
I övrigt så ska bolaget vara ganska rejält stort innan man behöver tänka på att ha en revisor. En bokhållare räcker gott. Jag upplever ändå att kostnaderna för redovisning skjutit i höjden med ett AB. För min del så kör jag bara AB för att komma åt pengarna i det vilkorade aktieägartillskottet som mina föräldrar lämnade efter sig då de inte längre orkade eller hade lokaler. Dessutom vart min pappa sjuk. Att avveckla bolaget med aktieägartillskottet kvar vore rent idiotiskt. Ett alternativ hade iofs varit att sälja det, visserligen med en liten rabatt på aktieägartillskottet då. Nu är jag verksam och kan ro det där i land, så valet kändes ganska enkelt. Annars skulle jag inte tänka tanken. I övrigt så kan jag till viss tycka att det ser seriöst ut. Grejen är bara den att man inte skall försöka se seriös ut, man ska vara det! Till det krävs inget AB!