Maskinisten

Jag håller nu på med mitt examensarbete inom materialteknik och är involverad i ett projekt som handlar om hårdpåläggning av ytor med ferrokrompulver. Resultatet blir jämförbart med det man får genom hårdpåsvetsning med pinne, fast det här är en mer industriell process.

Jag skulle vilja ha lite hjälp med att spåna på idéer om vad för detaljer som skulle tjäna på att hårdpåläggas. Dels detaljer som man redan använder hårdpåläggning på idag, men även detaljer som skulle kunna hårdpåläggas om man hade till exempel en snabbare, enklare eller billigare process.

Det jag än så länge har på min lista över tänkbara applikationer är:

Slitplåtar
Krossdelar (plattor, konor)
Rälshjul
Pumpar
Ventiler
Skopor, gripar
Valsar
Pressverktyg
Kolvstänger
Transportskruvar
Lagerlägen, tappar
Knivar
Blandare (betong mm)
Dumperflak
Barktrummor
Roterande ugnar (cementugnar, kalkugnar)
Malsegment (till exempel till massaindustrin)

Så ös på med mer idéer!

Hitchkrok och dragögla till jordbruksmaskiner slits hårt med höga vikter och smörjer man binder det jord och grus så det slipar ännu fortare. Dåliga hitchkrokar eller öglor orsakar ju t.o.m. Dödsfall i Sverige och själv har jag fått in ett vagnsdrag genom bakrutan.
Överlag inom jordbruket så finns det massor av slitdelar som skulle behöva en hårdare yta.
Är det en dyr process?

Jag har inte hunnit sätta mig in i processen så ingående, men rent tekniskt så är det möjligt att göra det manuellt eller halvmekaniserat så smådetaljer som hitchkrokar är ju fullt möjligt att belägga. Utrustningen är nog dyr dock.

Hardoxplåten har väl trängt undan hårdpåläggning i många fall. En fördel med hårdsvetsning då hardox inte är aktuellt, är att den sitter fast bra. En önskedröm vore väl hårdpåläggning som appliceras kallt, och sitter fast ordentligt. Okänd för mej iallafall.

Hardox har tagit en stor marknadsandel och är ett bra val i många tillfällen, men kromkarbidbelagd plåt kan i en del sammanhang hålla mångdubbelt längre än Hardox.

Hårdpåläggning som appliceras kallt kan man ju säga finns i form av färdiga detaljer som bultas fast. Annars finns det påläggningsprocesser som ger minimal uppblandning och påverkan av grundmaterialet.

Tror du får lyfta bort åtminstonde slitplåtar, skopor och dumperflak. Där är det hardox för hela slanten. Svårt att tänka sig något alternativ där. Däremot skruvar kan vara lämpligare. Men det måste sitta kvar och vara tjockt. Kan säkert tillkomma mycket när det gäller produktion på din lista. Jag själv är mer inne på reparation och special.

Plogspetsar/skär, kultivatorspetsar. så/gödselbillar. skoptänder och slitribbor på skopbottnar...

men ekonomin är helt avgörande för slitdelarna är billiga och påläggningen måste ge fler ha /krona än vanliga delana för att vara intressanta..

rapidsåmaskinerns skivbill kanske skulle vara en detalj att belägga kanten på. är ju en balansgång mellan seghet soh slitstyrka där. den disken användju på flera redskap nu förtiden,

Jag tror mer man kan säga att Hardox har konkurrerat ut manganstålet ("hadfieldstål") i slitdetaljer för skopor mm. Mest på grund av överlägsenheten i svetsbarhet jämfört med manganstål. Det finns inte många som köper ett gjutet skopbröst i manganstål till en vanlig grävskopa idag, men innan Hardox gjorde intåg på marknaden var det i stort sett det enda alternativet.

Hardox är dock ett martensitiskt stål till skillnad från ett hårdpåläggningsskikt som oftast är har ferritisk struktur med hårda karbider i. Det ger lite olika egenskaper och de olika materialen har lite olika styrkor och svagheter. Det finns många områden där de är likvärdiga, men där Hardox vinner på priset, men det finns även en del områden där Hardox får stryka på foten.


BEE:
Plogspetsar, kultivatorspetsar mm var intressant. Jag har inte koll på redskapen, men är det detaljer som är lätt utbytbara eller är det en del av en större detalj?

Skivbillarna du nämner är precis såna exempel jag tänker på, där man vill ha en seg produkt men med en hård yta. Jag ska kolla vidare på detta.

Lite beroende på "receptet" på hårdpåläggningen så kan det ju även vara intressant på detaljer som behöver vara måttligt slitstarka (där man i dag välejr sätt-/nitrer-härdade, hårdförkormade mm) om man kan tillgodoräkna sig ett korrosionsskydd som huvudegenskap.

Tänker på axeltappar/gejdrar/låsklackar mm som man inte vill måla, men inte får rosta och där ytan nöts.

Intressant!
(Tror tråden skulle må bra av komplettering av titeln.. --'Skolarbete'/'Examensarbete' )

jörgen.ottosson skrev:Lite beroende på "receptet" på hårdpåläggningen så kan det ju även vara intressant på detaljer som behöver vara måttligt slitstarka (där man i dag välejr sätt-/nitrer-härdade, hårdförkormade mm) om man kan tillgodoräkna sig ett korrosionsskydd som huvudegenskap.

Tänker på axeltappar/gejdrar/låsklackar mm som man inte vill måla, men inte får rosta och där ytan nöts.

Det var precis min första tanke när jag påbörjade detta, "kan detta vara ett alternativ till sätthärning".

Fredrik_ skrev:(Tror tråden skulle må bra av komplettering av titeln.. --'Skolarbete'/'Examensarbete' )

Gjort!

Visst kan man kalla det så. Men inte lösa samma typ av problem som om man belägger en yta genom att spruta på material. I min maskinella värld är det ofta fråga om slitage och våld, inte bara slitage. Därför tjatar jag om vissa egenskaper ur min synvinkel.

Se på http://www.vaderstad.se och http://www.kongskilde.com/sv/sv-SE/Agriculture/Soil
allt som går i jorden slits men främst på framkanten..

Gjorde lumpen med en kille som åkte runt och la på hårdpåläggning på insidan av ångledningarna innan ångturbinerna i kärnkraftverken.Tror metoden hette flammhärdning/flammbeddning/flammpåläggning. Det verkade vara en lukrativ verksamhet med få verksamma firmor.