torbjorn_forsman skrev:Jag skulle nästan tro att det är en tidig invertersvets, dels borde en enfas svetslikriktare med motsvarande prestanda väga minst 20-25 kg, och dels ser det ut på blockschemat på typskylten som om det finns någon slags elektronik mellan nätintaget och transformatorn.
Det finns goda chanser att den har riktigt trevliga svetsegenskaper, om inte annat talar den relativt höga tomgångsspänningen på 80 V för att det bör vara lätt att tända och liten risk att en ovan svetsare bränner fast elektroden var och varannan gång.
Min erfarenhet av gamla invertersvetsar är dock att det brukar löna sig att göra en liten genomgång av dem. T ex dra efter alla skruvförbindningar där höga strömmar passerar, för att minska risken för varmgång. Och inte minst åtgärda ställen där det redan har gått varmt!
Flatstiftskontakter på 230 V-sidan, klena nätströmbrytare, stickpropp mm är också ställen där man kan få varmgångsbekymmer.
Eftersom den här svetsen tycks vara ganska väl kapslad utan kylfläkt och en mängd lufthål, så kan man hoppas på att den är relativt ren invändigt. Mer "luftigt" byggda maskiner är ofta fulla med finkornigt svets- och slipdamm som kan ställa till med överslag, krypströmmar på kretskort mm.
Aha, intressant! Kanske ska ta och gå igenom den imorgon då, tror inte den har varit använd sedan tidigt 90-tal. Den har varit nedpackad i ett varmförråd sedan dess. En fråga, hur ser jag att det gått varmt någonstans? Färgförändringar?
Jag kan ta bilder imorgon om jag river isär den, tänkte försöka mig på lite svetsning senare under dagen på lite skrotjärn, jag var o köpte mask, handskar, slagghacka och elektroder idag. Återkommer.
"det hade jag ingen aning om" som det brukar sägas. 
