Blomstrom skrev:Huvudbommen ner går ju, men där får man vara så lätt på handen för vikten gör ju att den sticker väldigt snabbt.
Eftersom grävare oftast, om inte alltid, har
dubbelverkande bomfunktion som ger kraft nedåt så behövs inte "fritt fall" på bommen. Speciellt inte om det är en spadgubbe som hjälper till nere i "diket". Sätt en
justerbar strypbackventil på bomfunktionen om det är besvärande att
bom sänk är svår att kontrollera....
-----------------------------
Nyckeln till mjuk och effektiv krankörning med konstantflödessystem/rundpumpning
Det vanligaste felet många gör när de använder konstantflödessystem med öppet centrum i riktningsventilen vid krankörning, är just att de kör med konstant
flöde, eller rättare sagt, med ett konstant pumpvarvtal. Ett konstantflödessystem måste köras med ett variabelt pumpvarvtal för att få ut både låga förluster, mjuka kranrörelser och bra reglagekänsla. Men det kräver att systemet är korrekt korrekt utformat och “balanserat”. Föraren måste varva eller gasa när han vill köra en funktion med högre hastighet eller med flera funktioner samtidigt. När rörelser som t ex kransväng ska bromsas upp så hjälper det ofta att bara släppa upp gaspedalen lite. Att köra de flödeskrävande funktionerna lyft,
sväng och vipp samtidigt kan kräva nästan hela pumpflödet, medan däremot
grip, rotator och utskjut samtidigt eller var för sig kräver endast lågt pumpflöde.
Att köra systemet på tomgång innebär att man tappar proportionalitet på reglagen. Dvs kranen reagerar knappt under första halvan av spakutslaget, pga av att ventilpaketet inte är tillräckligt trycksatt. Genom att öka oljehastigheten dvs flödet genom ventilpaketets fria genomlopp så ökar pumptrycket.
Att samtidigt dra lite i ett
reglage för att strypa genomloppet ytterligare gör att ventilpaketet blir tillräckligt trycksatt för att få en funktion att börja röra på sig.
Man kan aldrig få ut maximalt pumptryck ur ett konstantflödessystem om inte minst en
ventilslid helt har stängt det fria genomloppet/centrumkanalen. Då först kan man få ut allt pumpflöde till kranfunktionerna. En skicklig förare kan hålla centrumkanalen stängd under större delen av krankörningen och variera funktionernas hastighet med pumpvarvtalet, och detta utan att trycket blir så högt att tryckegränsningsventilen öppnar. Att köra många funktioner samtidigt är nyckeln till mjuk körning. Den funktion som har största lasttrycket kommer då att bestämma ventilpakettrycket. På så sätt blir systemet att likna ett konventionellt
lastkännande system som har en variabel pump som körs på ett fast arbetsvarvtal. En sån pump ger flöde på “efterfrågan”. Med ett konstantflödessystem måste föraren ge flöde på efetrfrågan med gaspedalen
Med ett avlastat lastkännande system, som rent tekniskt har likheter med ett avlastat konstanttrycksystem, så reglerar vi enbart flödet med manöverventilen eller riktningsventilen. Pumpen lägger på ett konstant anpassat
tryck när vi bestämt vilken funktion vi skall använda. Uttagen effekt till funktionen bestäms genom att vi reglerar flödet med riktningsventilen.
Med ett konstantflödessystem så har vi ett konstant flöde från pumpen som går igenom det fria genomloppet eller centrumkanalen i riktningsventilen.
“Stand-by” trycket är relativt lågt, kanske 10-20 bar, beroende på flöde och riktningsventilens utformning.
Ventilpaketets storlek och pumpflödet
Hemmabyggare hittar ibland billiga komponenter som man försöker para ihop i t ex ett kranbygge, vedprocessor el dyligt. Om man parar ihop en 80-liters-pump med ett 40-liters
ventilpaket och en 60-liters
kran, så riskerar man få paketet övertrycksatt redan på låga pumpvarvtal, vilket innebär att reglagen tenderar att bli överkänsliga. Sedan kanske man inte kan tillgodogöra sig hela pumpflödet vilket innebär att man tvingas köra med centrumkanalen halvöppen hela tiden, vilket innebär stora värmeförluster. Funktioner får då sin hanterbara maxhastighet redan innan dess
riktningsventil är fullt öppen till funktionen. Vilket innebär att vi även över arbetsporten på paketet får tryckfall och värmeförluster. Funktioner med lågt lasttryck tenderar att bli överkänsliga på reglagen, dvs de får on-off effekt i början av spakutslaget. Med för stor pump så tappar man en stor del av det varvtalsregister man vill man vända för hastighetsreglering av kranfunktionerna. Pumpen ger ju max erforderligt pumpflöde redan på tomgång. Ett vanligt fel med för stor pump är tendensen att man kör på överströmning över tryckbegänsningsventilen, dvs att man har maxtryck i systemet trots att ingen funktion kräver det.
Om vi till vår 60-liters kran skulle hitta en 40-liters pump och ett 80-liters ventilpaket, så uppstår motsatta effekter. Ingen funktion som kräver lite högre pumptryck kommer att reagera förrän centrumkanalen är nästan helt stängd. Dvs att paket trycksätts för sent. Funktioner med högt lasttryck tenderar att bli underkänsliga på reglagen, dvs de får on-off effekt sent på spakutslaget. Med för liten pump så tvingas man kör på ett oekonomiskt högt
varvtal för att kunna få ut max erforderligt pumpflöde. Vad som också kan hända med för lågt pumpflöde är att man inte kan trycksätta paket tillräckligt när man kör funktioner med lågt lasttryck. Oljan går först till den funktion som har lägsta lasttrycket.
Det är sålunda mycket viktigt att, pump, ventilpaket, och kran passar ihop storleksmässigt. Vid pumpens tomgångsvarvtal så ska inte pumptrycket mot ventilpaket vara för högt. Om den valda pumpens flöde är lite för lågt så kan man ställa upp tomgångsvarvtalet något på dieselmotorn. Man kan testa sig fram genom att testa hur tex kransväng reagerar på tomgång. Det ska snarare vara obetydlig eller ingen reaktion när man börjar dra i spaken, än att svängen reagerar med ett ryck. Genom att man samkör t ex sväng och lyft, så kommer lyften att bestämma nivån på paketets trycknivå, och svängen får sin reaktion då.
