Nja, stämmer väl "nästan" bra. Koaxial-ethernet (10Base-2 och 10Base-5) är multipoint om man ska se på det sättet, och klarar i stort sett obegränsat antal enheter utan
hub eller switch.
Termineringsmotstånd behövs även i alla slags ethernet (utom fiber), men det är bara i koaxialnäten som en vanlig användare eller installatör ser dem. I alla varianter av ethernet som använder partvinnad
kabel, sitter termineringsmotstånden på "andra sidan" transformatorerna i nätverkskort mm, och användaren behöver aldrig bry sig om dem.
Kollisioner är bara ett problem i koaxial-ethernet eller i nätverk baserade på hubbar. När knutpunkterna utgörs av switchar, tar de hand om sådana problem.
Det finns inget som säger att ethernet måste ha något med unix, tcp/ip eller OSI-modellen att göra, även om de flesta moderna ethernettillämpningar är tillrättalagda för att fungera i sådana sammanhang. Förr i tiden (90-talet) var andra mer eller mindre hemsnickrade protokollvarianter vanliga i kontorsmiljö, inte minst i samband med Novell Netware eller Microsoft-nätverk. En stor industri här i trakten kör 10Base-T med ett helt eget protokoll ute i fabriken. Bakgrunden till detta är att de började ta fram ett eget styrsystem baserat på Intels Bitbus i början av 90-talet. Efter en tids provkörning av prototyper visade det sig att RS-485, som Bitbus bygger på, inte tålde elmiljön i fabriken, så då gick man över till ethernet som höll bättre tack vare isolationen i transformatorerna, men behöll i stort sett det gamla protokollet. En bieffekt av detta är att switchar, routers mm inte har en chans att begripa Bitbuspaketen, de är så illa tvungna att köra hela nätet med hubbar.