Det har blivit lite längre mellan inläggen, men det tar jag inte så hårt på...
Lite funderingar om en bransch som sakta men säkert är på väg åt fel håll eller kanske är det en teori om hur det blivit som det är!
När jag började i mitt yrke runt 1980, så var ”hafs och slarv” absolut inte accepterat i bygg och anläggningsbranschen, men någonting har hänt och idag ”går man iland” med ett visst mått av slarv!
Förr skulle saker och ting göras ordentligt och arbetsledarna på den tiden kunde sina jobb och inte minst visste de hur den ”färdiga produkten” skulle se ut. Som ung oerfaren maskinist fick jag alltid tydliga instruktioner om vilka åtgärder som skulle göras och vad de förväntade sig när jobbet var färdigställt!
De lade sig aldrig i hur vi utförde jobbet eller i vilken ordning vi gjorde det, bara resultatet överensstämde med förväntningarna!
Idag tycker jag att det har det blivit accepterat med lite lagom slarv, lite lagom hafs. En teori om detta kan vara att det nog blir så när man rekryterar och premierar datakunskap före praktiskt kunnande! Fokus i dagens platsannonser i branschen är genomförda ”ledarskapskurser” och god datakunskap och det nämns inte så mycket om praktiskt kunnande. Frågan är om det ens är en merit?
Att det finns stora brister i den kunskapen som verkligen krävs hos den ständigt växande skaran av ”alla vi som vill vara basar” har nog inte undgått någon som har mångårig erfarenhet av branschen.
Det är högst sannolikt likadant med de som skall utbilda de som skall utföra jobbet.
Det är helt uppenbart att alla utbildningar tenderar att bli mer och mer teoretisk och så blir det när det är ett ”område” där en teoretisk person är bekväm! Jag har läst kursplanerna för en maskinistutbildning och den har tyvärr inte fokus på det praktiska som borde högt prioriterat.
Läs själva och begrunda…
1. Uppbyggnaden av grävmaskinen och dess arbetssätt
2. Utföra säkerhetskontrollerna för maskiner
3. Den dagliga tillsynen, underhållet och servicen av maskinen.
4. Vilka tilläggsaggregat som finns och hantera dessa.
5. Metoder för att optimera maskinens framkomlighet.
6. De regler som gäller för maskinens framförande på allmän väg.
7. Arbeta på ett kvalitetsmässigt effektivt sätt.
8. Arbeta miljö- och säkerhetsmedvetet.
9. Vägverkets kravkurs Säkerhet på väg /Arbete på väg (SPV) ingår i utbildningen
10. Samt kursen ADR 1:3 gamla ADR S transport av farligt gods för entreprenörer / lantbrukare
11. Optimering av bränsleförbrukningen
Punkt 1, 2, 3, 6, 7, 8, 9 och 10 är av klart teoretisk karaktär och flyttar inte fram kunskaperna nämnvärt i det praktiska arbetet.
Punkt 4 och 5 kan möjligen vara praktiska, men det finns ”en doft” av klassrum om detta också, tycker jag!
Om du som ung oerfaren maskinist är beställd för att utföra ett uppdrag som du knappast kunnat skaffa dig några kunskaper om, så måste du förlita dig på att en som beställer jobbet har någorlunda koll på hur det skall utföras och hur det slutgiltiga resultatet skall se ut.
När det även brister hos de personer som skall leda arbetet och dom inte har tillräckliga kunskaper om själva utförandet, så finns alla chanser att det blir några ”genvägar” här och där och att jobbet inte blir korrekt utfört. Jag ser detta alltför ofta och får alltför ofta vara delaktig i arbetet att rätta till slarvet!
I vissa fall är ”slarv” kanske inte rätt ord, då det syns på det utförda arbetet att det nog inte är avsiktligt ”slarv” utan snarare en följd av att kunskaperna inte räckt till varken för den som utfört arbetet eller den som godkänt dito!
Här har vi lite av dilemmat… om ofrivillig okunskap finns i alla led, så får man en nedåtgående spiral i utvecklingen. Är inte det vitsen med utveckling att föra den framåt?
Jag tycker utvecklingen sedan 5-10 år tillbaka har stannat upp och i ganska rask takt börjat ”backa bakåt”.
…jag har några funderingar på hur man kanske kan lösa delar av detta i framtiden, men det tar jag i nästa ”tegelsten”, dvs. i del 2!
...."Vinstgeneralen" på Svenska spel...varför ringer du inte, din jävel!
Jag har ingen lust att jobba längre...
