God kväll!
...så hände det igen!
Ältas alldeles egna "vårdpaket" åkte iltransport mitt i söndagsnatten upp till Södersjukhusets akut..
Jag vaknade av att hela j*vla rummet roterade när jag öppnade ögonen och det kändes som om ögonen rullade i skallen när jag blundade!
Min första tanke var att jag måste försöka resa mig upp och få eländet att sluta snurra...lyckades komma upp på benen, men jag fick hålla mig i dörrar, dörrposter, sängar och väggar!
"Lilla hjärtat" hade lagt sig på övervåningen just denna natt, hon tyckte det var för varmt och ville ha fönstret på vid gavel, det är inget man vill ha på undervåningen i Stockholm...
....hursomhelst lyckades jag stappla mig upp och väcka henne och då hade den värsta yrseln lagt sig, men det kändes långt ifrån stabilt i benen!
Fortfarande tog jag en massa "snesteg" och kände mig allmänt jävligt skakig!
"Lilla hjärta" var i upplösningstillstånd och ringde sjukvårdsupplysningen direkt, som rekommenderade snabbast möjliga besök på akuten, då dom misstänkte att det var en stroke i görningen...
Farsan körde snabbt in mig till akuten och jag vinglade in och blev omhändertagen direkt och uppkollad och inlagd på observationsplats...
Eftersom det var jävligt rörigt och knökfullt med folk som såg ut att vara i sämre skick än mig, så fick jag vänta i en j*vla massa timmar...
Fick träffa både akutläkare och en neurolog, som körde standardtester för att avgöra om jag hade haft någonting i skallen!
Dom tänkte hålla mig kvar för en massa prover och tester först, men neurologen vill kolla om jag drabbats av "kristallsjukan" först...
...och så var det!
Kristallerna är i oordning på höger öra och ögonen rullade runt ordentligt i skallen när han testade högersidan...vänster sidan är OK!
Lyckligtvis var det inget allvarlig denna gång heller...då kristallsjukan är en rätt otrevlig sak, men relativt ofarlig!
Innan läkarna visste vad det var för fel på mig, så frågades jag ut om min livssituation....hemma, jobb, alkohol, rökning, vikt, stress...you name it!
Åter igen så fick jag rådet att sluta mitt yrke och försöka "tagga ner" och komma bort ifrån stress m.m....
Som vanligt så ordades det om min vikt...(men det är en annan historia nu och skall lösas i höst med en operation!....igen!)
Jag fick några sista ord av läkaren innan jag skulle gå och hon sa att "kristallsjukan" inte kommer av stress!
...men påtalade ändå att detta var min tredje "akutresa" inom ganska kort tid med befarade allvarliga följder och att jag MÅSTE ta detta på absolut största allvar!
Hon sa att nästa gång kanske jag inte har samma tur och att det kan sluta med något riktigt allvarligt...
Det är inte upplyftande direkt att ständigt höra att man bör byta jobb, stressa mindre m.m.....och jag som inte kan något annat!
Vad fan tar man sig till???
VI KÄMPAR, kristallerna och jag!
,men skönt att det inte var värre. 
