Så i somras vid slötittande på blocket dök det upp en N7:a med kran på blocket, kontakt togs med ägaren och besök gjordes upp om. Efter provstart, okulärbesiktning och en pratstund med ägaren gjordes det upp om att vi skulle höra av oss efter att ha funderat lite. Det funderades klart ungefär två kilometer bort.
En vecka eller så senare var vi återigen på plats för att genomföra köpet. Innan vår ankomst small det en slang på kranen under lastning av en sandspridare och lite andra grejor, sånt som händer. Affären slutfördes på någon minut, fikat som bjöds på efteråt tog 2 timmar! Köksbordet fullsmetat med smörgåsar och olika pålägg.
Nu började så hemresan, med en bil man inte känner till som har 40 år på nacken. Far hoppade in och drog iväg, efter en stund säger jag adjö och åker iväg efter honom. Efter några kilometrar kommer jag ikapp och efter ganska exakt en mil hoppar han ut, vi tankar och sen får jag köra resterande bit. Tydligen lite mer komfort i Chevroleten.
I Järkvissle lägger avgasbromsen av i nedförsbacken till kraftverket, knappast någon större förlust men märkligt. Efter en stund upptäcks att jag inte heller har bromslysen, eller positionljus... Eller något annat elektriskt för den delen. Generatorn laddar alltså inte och vi är inte halvvägs hem än. Lösningen är dock enkel, stäng inte av bilen.
Hemma skruvas generatorn ur och skickas i testbänk. Trasig, inte lönt att laga billigare med en ny blir utslaget. 1200 kr senare och lite skruvning fungerar laddningen.