Det här med att tillsätta vätgas till insugningsluften på en motor som egentligen drivs på bensin, är ingenting annat än rent bondfångeri.
Att köra ottomotorer på ren vätgas fungerar förvisso, men med tanke på svårigheterna att komprimera vätgas till högt
tryck och få den att låta bli att läcka ut, så är det mycket opraktiskt att använda en sådan motor just för fordonsdrift. Det blir kopiöst stora tankar, kort aktionsradie och besvärligt att hålla efter
läckage. Ett annat problem är att små hembyggda elektrolysceller för vätgasproduktion brukar få mycket dålig
verkningsgrad, så om det hela ska ha en chans att bli annat än ekonomisk katastrof måste man ha tillgång på gratis elenergi i överflöd.
Framlidne Olle Tegström i Härnösand höll på mycket med vätgasdrift av personbilar på 80-talet, och använde el från eget vindkraftverk för elektrolysprocessen. Det lär ha fungerat i stort sett bra, men ett bekymmer var de stora mängderna kondensvatten i motoroljan. Pga den korta aktionsradien han fick med sina fordon, fanns det aldrig möjlighet till så långa sammanhängande körningar att oljan kunde bli genomvarm och vattnet gå bort via vevhusventilationen, han var tvungen att byta
olja mycket ofta istället.
En sak som är värd att fundera på är förresten risken för vätesprödhet i motordelar av stål, som utsätts för både vätgas och hög
temperatur (t ex avgasventiler).