Hahahahaha!
Det där tillhör klätterparken som de har på området.
Göran Ekman skrev:Holger om du vill får du skriva lite om byggnaderna som idag är ett spa, kan det vara någon form av industri byggnad tidigare?
Göran i Norråmyra
Ja, vad ska man säga? Jag tycker också mycket om dessa byggnader.
https://oelmuehle-wittenberge.de/en/wel ... ttenberge/Det hela fyller 200 år i år.
Ölmühle (Oljemöllan) grundades av Salomon Herz. De producerade maskinoljor och på slutet även matoljor.
Fabriken brann ner 1854, den brann i 3 dagar och man kunde se skenet av branden ända bort i Magdeburg.
Herr Herz sålde allt han ägde och byggde upp alltihop igen fram till 1856(!), samma år dog han.
Ölmühle hade egen brandkår, eget pensionssystem, egna läkare (8) och 80 sköterskor. De hade som mest 2.500 anställda.
Den tyska delen av familjen Herz mördades i Auschwitz.
Den engelska delen av familjen går ej att hitta.
Den nya ägaren har forskat mycket efter familjen genom åren eftersom hela området samt allt som står på det skulle tillfalla en eventuell arving, direkt.
För ett antal år sedan ringde en gammal dam från England och ville boka ett speciellt rum. Hon var 85 och när hon anlände berättade hon att hon var den sista och enda arvingen som existerar. Hon gör dock inget anspråk på arvet för hon var mycket belåten med och lycklig över hur det hela har utvecklats och byggts upp. Det ända hon vill är två veckors semester i precis det rummet, med blick över hela anläggningen. Det finns en bild där hon som barn eller ungdom poserar på balkongen till det rummet med en av de sista personerna från Herz-familjen.
Givetvis hålls detta rum nu ledigt för damen, hon kan när som helst komma till Ölmühle. Nu är hon dock 96 år gammal och ägaren berättade att det tyvärr inte är troligt att hon kommer i år.
Området som Ölmühle står på är mycket stort. Under allt finns tunnlar som förband och förbinder alla byggnader. Många av tunnlarena är idag spärrade eftersom de hotar att rasa. Men dagens ägare får inte fylla igen dem eftersom det är monumentskyddat. Man är dock i förhandlingar med myndigheterna om detta.
Sedan 15-20 år är det ett hotell med ett 2.500m2 stort spa längst upp med 7-8 bastun, 60 rum, en restaurang med eget ölbryggeri (mitt i restaurangen), en bar, ett klättertorn, ett dyktorn och mycket mycket mer.
Invändigt ser man alla bjälkar som håller upp och ihop hela byggnaden. Om en bjälke sitter i en dusch eller i en bastu så har man klätt bjälken i
glas, så att den syns men skyddas. Ett otroligt fint arbete de har lagt ner.
Ena flygeln har man lämnat de brända bjälkarna, där kan man alltså se de förkolnade bjälkarna som bara har ytliga brandspår, trots tre dagars intensiv oljebrand.
Tornen som klätterparken och dykanläggningen är i är gamla
oljebehållare, 12 meter höga och 10 meter i diameter.
Vart 18 månad måste vattnet bytas i dykanläggningen, detta tar 10 dagar - 4 dagar för påfyllning, 6 dagar för
uppvärmning (värmen tas från spat).
De får inte installera simbassäng (byggnaden pallar inte för det och området har som sagt tunnlar överallt).
Direkt granne är förresten Singer/Veritas, symaskinfabriken. Där finns även det största tornuret på det europeiska fastlandet.