Ända sedan min mor var liten så har det skrivits rim på paketen. Nuförtiden gör vi så att alla paket delas ut. Därefter tar första personen ett paket och läser dess vers, som oftast är på fyra rader eller mer och ska ge en liten hint om vad paketet innehåller. Därefter ska han gissa, till de andras glada tillrop om hur enkel versen är och alla givetvis vet, vad det innehåller. När han har gissat hyfsat rätt, eller ger upp, så får han öppna medan nästa person läser sin första vers.
Denna tradition tycker jag om för att dels så tar det lite längre tid med paketöppnandet (vi brukar inte vara speciellt många personer på julen) och man ser mer vad alla får och deras reaktioner.
När jag var liten så gick vi på julagille. Då bjöd man in grannarna en kväll på kaffe och en massa kakor med efterföljande gottebord (jag brukade alltid klaga på min mor för hon hade bara tio sorters kakor medan grannfrun hade tretton! Men min mor vägrade baka fler). Fruarna satt oftast och pratade för sig, männen satt för sig och vi ungar lekte och härjade. Men jag kunde tycka om att sitta med och lyssna på karlarna också. På vissa ställen var det nästan inga ungar, men männens historier älskade jag.
Det var inte alla i byn som bjöd till julagille, men ganska många, så de flesta dagarna mellan jul och tjugondag Knut var bokade. Tyvärr så dog den traditionen ut med invånarna. Tror det bara är mina föräldrar och en familj till som bor kvar och håller traditionen vid liv tillsammans med en tredje familj som flyttat. De yngre nyinflyttade i byn var inte intresserade av att ta upp den traditionen, även om vissa blev medbjudna på något julagille.
Så, upp till er andra att berätta om era traditioner, stort som smått, bra som katastrof.
. Jag har fått förklarat för mig att han älskade att se barnens förväntningar och glädje.
, 
