Kvinnan kom in med ett svårtolkat uttryck i sitt anlete. Och inte blev det bättre när hon med eftertryck sa: "Det var det värsta!"
Jag blev förstås lite skrajsen. När hon säger så där så har jag gjort nåt fuffens som inte föll på läppen. Och en spann hade hon i näven. Tänkte att den nog va full med äckelgegga och att jag skulle få mitt straff. Jag ville
iaf veta vad jag gjort eller inte gjort - båda är lika illa.
"Du har väl inte gjort! Det var jag som stoppade ner den där misslyckade potäten i krukan. Den där som det bara blev blast på!"
Och så visade hon innehållet i spannen. Det var summa tjugoen potäter som hon fick på den blå.., äh som han hade i spannen. Välväxta och utan skorv eller blåhjon.
Så vi återupplivade en gammal klassiker, bakad potatis. Jag hackade ihop lite tillbehör och det blev riktigt bra. Kan man få tjugoen potäter på en knöl? Den här knölen fick ner två. Det smakade riktigt bra. Så nu har vi att lägga i skåln veckan ut.
Vår Herre tar hand om fåglarna och liljorna på marken. Men nu hade han tydligen tyckt att han borde tänka lite på oss också. Kanske var det ryggskottet (mitt, alltså) som fick honom på sådana tankar. Och då kvoterade han väl in Kvinnan - hon var ju lite delaktig också.
Så kan det bli. Men väldigt sällan.
När det finns olika teorier så brukar verkligheten vara vad som gäller.