Jag har någon slags automatik som lägger bort saker utan någon som helst inkoppling av hjärnan. Summan av tid jag ägnat åt att leta efter saker jag höll i handen för två minuter sen lär bli förskräckande.
Skärmarna på BM 650 är förträffliga att lägga verktyg på när man grejar med nåt. Problemet är att det allt för ofta ligger kvar när man kör i väg.
Liftarens guide till galaxen har ju nämnts några gånger utan att svaret som finns där kommit fram. Inte 42 den här gången, vi ska i stället lära oss kryssmejselns livscykel. Vad den väntar på är att läggas mörkt i en dammig låda, det är då det händer saker. Mejseln kläcks, skalet faller av och blir stoft, fram kommer en märklig plåtbit med några hål och en fals. Ingen, verkligen ingen har räknat ut vad den där plåten ska vara till så följaktligen slängs den bort efter ett tag. Varför det är så här är ett av universums oförklarade mysterier.
Takten på kläckning verkar ha minskat något sen jag köpte ett antal satser med skruvmejslar på Jula och bunkrade upp med. Att sen frun muttrar över detta får man väl stå ut med.
Det finns faktiskt ett tankspriddas riksförbund. Tankspriddhet beskrivs där
ungefär som en total förmåga att fokusera på det väsentliga som man håller på med så man missar allt runt om. Typ som att det är tur att armar och ben sitter fast, annars skulle det glömmas hej vilt. En egenskap med både bra och mindre bra effekter alltså. Gå gärna in och läs berättelser, det finns en del pärlor där. Vilken som är min är belagt med sträng sekretess.
https://www.tankspridd.se/beraettelser/
