Nickebonne skrev:Ganska gubb-grabbig tråd det här, kul att damerna står i kö att flytta in i ett renoveringsobjekt till hus med en skitig o fet Karl…
Skämt åsido
o är verkligen ingen våt dröm för någon, men just det, vad för skall någon vara en våt dröm? Vad för inte rida den du har mot solnedgången o njuta av det som finns?
Michael Meier skrev:Bitterheten är verkligheten för många, och det är j#vligt onödigt eftersom det påverkar en själv negativt, det är liksom inte trevligt å vara bitter.
Bygert skrev:Finns ingen anledning att skämmas över dåliga val när det gäller sällskap. Tror nog att jag kan ligga bra framme när det gäller hur galet det kan bli. Finns rötägg av alla kön. Kvinnor har det värre eftersom män ofta är starkare. Men inte alltid, det finns män som är svagare av olika anledningar och då kan det gå galet på riktigt. Jag var starkare, annars hade jag nog blivit ihjälslagen. Hur det kan bli annars kan jag bara ana med tanke på att jag fick höra av polisen i Forshaga att en man som anmäler en kvinna för misshandel borde skämmas.
Galenskaperna under den resan var många. Hon drog hit sju hästar som hon förväntade sig att jag skulle sköta och hålla med mat. När jag till slut orkade avsluta tog det kronofogden ett år att bära bort henne från mitt hus tillsammans med åtskilligt av mina saker. Å andra sidan hör jag till den exklusiva krets som fått ut pengar från kronofogden med hjälp av kronofogden. Därefter blev det flera turer i rätten, bland annat krävde hon att få mjölkkvot med stöd av sambolagen. När det var färdigt var jag det också, lämnad med typ en soptipp och utan pengar.
Tagit tid att resa sig ur det där och helt kommer jag aldrig tillbaka. En sak som hjälpte var att läsa om borderline. Plötsligt föll mycket på plats, det var ju fler som hamnat i samma absurda situationer. Att inse att det handlade om psykiskt ohälsa, inte blev det roligare att ha varit i det men det blev betydligt lättare att släppa och gå vidare.
Idag har jag ny dam sen tio år. Inte för att allt är gnisselfritt men det är ändå något som fungerar och vi har hanterat att det blir problem ibland. Nu är det väl jag som får hjälp ekonomiskt i stället för att ha ett sänke. I motsats till exet har jag också nu kontakt med hennes dotter vilket känns bra.
En sak har jag nog förstått. Man kan utifrån se att en relation är destruktiv och att det är obegripligt att nån stannar. När man är i det är det inte lika självklart, inte minst kan man inse att helvetet det blir när man avslutar är gränslöst. Man kan fråga och stötta men det är inte förrän den som ska gå är redo som det går att göra nåt. Då behövs å andra sidan all hjälp man kan få. Syskon och vänner höll mig uppe, det gör skillnad.
Användare som besöker denna kategori: martin wheelnut och 6 gäster
