Att det skulle ha med tillverkningstoleranser att göra har jag svårt att köpa. Om man tittar på min bild som visar de nya brytarna, får det allt vara bra generösa tillverkningstoleranser om man skulle säga att det "vinkelfelet" ligger inom toleransen.
De kunde de få till det bra mycket bättre redan på 50-talet, om man studerar bilden under, på originalbrytarn. Där är rörliga kontakten rak, ej bockad! Om de är original från traktorn var ny eller ej kan jag förviso inte veta, de kan ju vara utbytta på 70-talet eller något... Men rak är den! Men man ser att de går ihop "lite för mycket" pga att jag filat kontakterna.
Och man har ju länge bevisligen kunnat tillverka kompletta enheter av brytarkontakter som sitter ihop permanent, där kontaktytorna möts i rätt vinkel (parallellt) vid "hopslag", redan då du tar ut dem ur asken de levererades i.
I det här fallet spelar det ingen som helst roll egentligen att kontakterna levereras lösa. En enkel fixtur i form av tändplattan med fast
axel, redan på fabrik, och man kontrollerar/ställer in rätt vinkel lätt.
Justering av brytaravstånd har inget med detta att göra. De görs genom att hela enheten roteras kring den fasta axeln, så fiberklacken går mot nocken på fördelaraxeln "lagom mycket". Därav två avlånga skruvhål på den fasta kontaktdelen.
Jag kan bara komma på två skäl till att det är på det här viset:
Det rationella skälet är att man tillverkar flera olika men snarlika varianter på brytarkontakter. Säg 5 olika enheter, där skillnaden främst ligger i den fasta delen, som då tillverkas i 5 olika utföranden. Med endast en (eller kanske 2) variant(er) av den rörliga delen fixar man 5 olika brytarkontaktenheter. Låt vara att vissa kombinationer kräver en liten efterjustering av den rörliga delen.
Effektivisering av tillverkning, lagerhållning och distribution, helt enkelt. Låter man sedan slutanvändaren själv göra slutjusteringen av den rörliga delen blir det ännu en liten effektiviseringsvinst!
De andra skälet återkommer jag gärna till, men det är inte "snyggt"!