VAFALS, har ni tjuvstartat detta världsavgörande ämne under helgen då jag varit frånvarande??? =)
Min ostfilosofi är som sådan. Ja, det spelar roll om hur man handhar ost, men än viktigare är att man genom att studera hur folk behandlar ost kan avgöra hur en människa är. En människa som exempelvis inte ens begriper sig på att rotera hushållsosten eftersom utan bara skär mot sig så att det tillslut ramlar loss en stor bit närmast ostmisshandlaren i fråga borde inte betros med att rösta eller köra bil. Min åsikt ät att är man så urbota "oduglig" bör man inte sättas i situation att man kan fatta beslut som kan påverka andra.
När det gäller "skidbacke" så vill jag nog införa lite definitioner. Hålls den skurna ytan rak/slät så vill jag inte kalla det skidbacke utan det är när den gröps ur och får mera hoppbackeform den termen ska tas till. Far min exempelvis skär alltid klassiskt triangulära ostbitar liggande på sidan. Han skär däremot alltid exakt jämnt så den kvarvarande ostbiten alltid är en mer eller mindre perfekt triangel sedd från sidan. Detta för att undvika att få kvar den klassiska sladdriga bottenbiten som inte går skära längre. Själv stör jag mig såpass på vanliga ostars opraktiska form att jag enbart köper ostar som har formen rätblock. Ovansidan hålls slät och skärs ner på höjden tills höjden är samma eller just lägre än hyvelns skärbredd, då vänds osten på sidan och bearbetas ner till höjd och bredd är lika. Efter det tar jag anvar gång från de två bearbetade sidorna med målet att den sista sladdriga biten jag och hundarna delar på vid diskbänken ska bli så liten som möjligt.
