.
När oturen är frammeJo, jo.
Ibland blir det inte som man tänkt
Bar in en säck medhavd björkved i bastun.
Gjorde en fyr i kaminen.
En halvtimme senare, in med mer ved. Och ställde in några hinkar med kallvatten på laven.
Ja, en pilsner blev det i goa värmen. Den enda som fanns kvar i båten.
Efter en kvart, var det dags för första doppet. 14 grader i vattnet.
Så in i bastun igen.
Snubblade på vedsäcken i mörkret och for med axeln före rakt på den rödheta skorstenspipan.
-Jag är rätt snabb av mig.
Fick tag på en av hinkarna med vatten o hällde över axeln. Vatten ur nästa hink blaskade jag på axeln under tiden jag snabbt letade mig ut.
Hoppade i sjön.
Kravlade upp på bryggan och öste sen vatten i säkert fem minuter.
Flera km till fastlandet i mörkret, och vem skulle kunna komma dit? Ingen plats att landa på för helikopter.
Ringa sjöräddningen (närmast på Skoghall), för transport till nån akutmottagning? Säffle eller Karlstad?
Vart göra av hunden o s v?
Nu gjorde det inte ont alls. Sved bara lite.
Så jag beslöt att avvakta.
Nu vet jag att sjukvården ska uppsökas inom två timmar vid brandskador. Förvärras inte om det går längre tid.
Somnade till slut.
Dagen efter seglade jag ostvart mot hemmahamnen.
Efter uppmaning av sambon så ringde jag på kvällen 1177 för rådgivning.
1 timme och 24 minuters väntetid.
Hade det varit akut så hade jag givetvis ringt 112.
Efter diverse frågor så bokades tid på närmaste vårdcentral, dagen efter. Var inte längre akut.
Andra gradens brännskador. Tvättning med tvål och vatten. Sen luftigt.
Nu en vecka senare och koll hos lokale vårdcentralen hemma ser allt bra ut. Ingen infektion eller annat...
Huden är lika gammal som gubben. Tjänat mig väl... Blir väl nåt märke att leva med.
Mycket glad att det inte blev i ansiktet.
Dagen efter närkontakt med kaminröret.
Vad lärde jag mig av detta?
Som läkaren på vårdcentralen och sköterskan på 1177 sa:
- Huvudsaken var att du kylde så snabbt som Du gjorde!
.