Tack för alla inlägg och tankar!
Just det, den kära hustrun ej att förglömma
Jag brukar resonera
ungefär så här: När vi träffades, hur var jag då? Antagligen yngre, men i stort sett densamme och med likartade intressen och (o)ordning som nu.
Trots det uppstod tycke. Eller fanns det en baktanke? Här finns ett lämpligt ämne ATT ÄNDRA PÅ till mitt tycke. Hoppas inte.
Alltså, om du ändrar på dig bara pga yttre
tryck så blir slutresultatet sällan bra. Endast du själv kan ändra dig, ingen annan kan annat än kortvarigt.
Att börja springa slutar oftast på ett sätt, då får man springa hela livet. Du är inte den du var och den som hon en gång fattade tycke för.
Då får ni kompromissa. Du kör ditt race och hustrun sitt och förhoppningsvis en gemensam del att bygga vidare på. Ett slags kontrakt skulle man kunna säga, där ömsesidig respekt är en viktig del. Alltså fortsätter jag att spara på mina kartonger med "värdelös skit", men försöker ge plats att vi båda ska rymmas.
Den enes skräp - den andres skatt. Ska vi kalla det olika fantasi?
Sen kan man mycket väl bjuda ut hustrun på middag eller köpa en blomma emellanåt för att visa sin uppskattning, så är det sen lite lugnare att tillbringa några kvällar ensam i garaget.
Jo, jag begriper det där med reservdelar. Det är dyrbart att behålla för länge i lager.
Kan det säljas/deponeras vidare istället för att skrotas?
En planerad avveckling på samma sätt som dokumentationen skulle kunna planeras in redan i uppbyggnadsfasen.
Dessa dokument kastas efter x antal år. Dessa dokument arkiveras i y år och därefter ... Då blir antagligen mängden mindre skrymmande och lättare att hitta i/digitalisera.
Man skulle ju kunna tänka sig att ta betalt för gammal dokumentation.
Sånt sker ju idag på många håll internationellt. Jag har själv köpt dokumentation. Det är inte självklart att det ska vara gratis även om vi gärna så önskar. Hellre betala än att allt har bränts på brännbacken. Varför inte villkora in att det som köps även ska digitaliseras av köparen och en kopia ska återlämnas till säljaren, om det nu är i pappersformat.
Att digitalisera mycket är både tråkigt och tidsödande, speciellt om man inte ser behovet i framtiden eller har fullt upp med det dagliga. Alltså brännbacken.
Många äldre i företaget pensioneras med stor kunskap. Varför inte anlita någon frivillig pensionär eller son/dotter att mot ersättning att hjälpa till med digitalisering eller att organisera/rensa dokumentationen som sedan kan säljas till den som frågar.
Kanske rent av en affärside.
Jo, jag har själv som underleverantör konstruerat om gammal utrustning med utgångna komponenter. Mycket vanligt problem inom elektronikindustrin där komponenternas livslängd är kortare än kundens behov pga. den snabba utvecklingen av nya. Oftast blir det då just underleverantörens uppgift medan företagets resurser koncentrerar på kärnverksamheten.
Kunderna vill man ju inte gärna överge.
"Min högst personliga tro är att det rör sig om någon form av ekonomisk doktrin som lurar företagen att tro att om man tar bort "supporten" för tidigare produkter så kommer kunden att välja att köpa ny produkt istället."
Jo, det gäller nog somliga av oss men långt ifrån alla. Jag drar mig för någon som
saknar erfarenhet eller "historia", och ett bra sätt att ta reda på det är att fråga efter en tidigare produkt, gärna detaljer.
Tom. min hustru går hellre till den "skitiga" verkstaden där killarna inte säger så mycket, men mycket väl vet vad de gör, än till den fina verkstaden med kölapp där mekanikerna är anonyma undangömda för kunden bakom en kundmottagare, ofta nedsjunken bakom sin stora skärm och som själv inte vet detaljerna utan måste fråga.
Tack Göran!
Alla bidrag mottages av maskinisten med stor tacksamhet.
Jo, håller med, företagsförsäljningscirkusen är inte bra för oss som även har gamla verktyg i verkstan.
I varje steg finns det risk för stora förluster och slängd dokumentation eller utbytt personal.