Exponeringsmätaren på en modern kamera är numera avancerad och klarar av de flesta situationer hyfsat. Mätaren kan ställas in på olika sätt de tre vanligaste är ” Zon/matris, centrum, spot. De kan heta lite olika beroende på märke men har i grunden samma funktion.
Zon/matris mätning, hela bilden delas in i olika zoner. Hur många zoner beror på hur avancerad kameran är, Canons toppmodell har 63 zoner. Med hjälp av ljusinformationen från alla dessa mätpunkter försöker kameran hitta en optimal exponering. Detta fungerar de flesta fall bra.
Centrumvägd mätning tar mera hänsyn till ljus informationen som finns i mitten av bilden. Denna vad det som gällde på de gamla manuella kamerorna. Jag själv har aldrig använt mig av denna metod.
Spot mätning. Endast en liten del av bilden används för ljusmätning.
En kamera har ingen aning av vad du tar kort på. Därför antar den att allt reflekterar i genomsnitt 18% grått. Därför kan man inte lita på en den automatiska exponeringen i alla lägen.
18% grått som kameran försöker att göra alla bilder till.
Hur vet man då att man har gjort en korrekt exponering. Lösningen heter histogram och finns på de flesta moderna digitala kameror. Har man inte det på sin kamera blir det svårare och kräver lite mera teori. Jag kommer inte att ta upp detta om inte intresse finns.
På histogrammet har du svart till vänster och vitt till höger. Här är det viktigt att kolla så att inte kurvan försvinner ut i ändarna. Gör den det så har du under/över-exponerat bilden. Tyvärr så kan inte kameran inte så stort dynamiskt omfång som våra ögon. Ofta så räcker inte kamerans omfång till och man måste då bestämma vad man skall offra informationen. Om du låter kurvan gå utanför till vänster har du områden som är helt svarta i bilden och till höger blir de helt vita delar.
Display på en Canon EOS 30D, Histogrammet uppe till höger
Korret exponerad, kurvan är innaför sidorna. Själva bilden är ointersssant för att bedömma exponering, glöm den.
På de flesta kameror finns något som heter exponerings kompensation för att tvinga kameran att exponera mera eller mindre från det värde den har räknat ut. På kompakter finns detta inne i menyerna på systemkameror finns det speciella reglage för detta eftersom det är en funktion man använder mycket ofta.
Enkelt förklarat så flyttar man histogramkurvan till höger med + kompensation och åt vänster med – kompensation. Kompensationen kan man göra med ½ eller 1/3 steg precis som med bländare och slutartid.
Något man skall undvika är större helt vit partier i himmelen. Det får man om kurvan försvinner ut till höger.
Om du har rum till vänster i histogrammet kör du bara lite – kompensation. Men oftast så räcker inte kamerans ljusomfång till och man måste börja göra kompromisser.
Det första man måste ta ställning till är om himmelen är en del av huvudmotivet. I landskapsfoto är den ofta det och man får helt enkelt vänta till ljusförhållanden är bättre. Har du en mulen helvit himmel är det kört, det går helt enkelt inte att både få med himmel mark i samma foto med täckning utan specialfilter på objektivet.
Om nu ditt huvudmotiv inte inkluderar himmelen så får man helt enkelt se till att man inte får med himmelen i någon större utsträckning. Några enkla knep är att försöka komma upp högre eller flytta sig i sidled för att få något annat i bakgrunden.
Fokus/skaknings oskärpa är den största orsaken till att en bild är kass (I alla fall enligt mig). Se till att du inte har det på dina bilder för det går inte att fixa i efterhand.
Fokus fel är kamera/objektiv beroende och ofta knutet till prislappen på kameran. En snabb och rätt fokuserande kamera är tekniskt och datorkrävande och det kostar pengar. Rör sedan motivet du fokuserar på blir det ännu dyrare och även märkes beroende.
Skaknings oskärpa är att du har för lång exponeringstid. En tumregel på en systemkamera är att du har en tid som är mindre än 1/brännvidd. Glöm inte att lägga till beskärnings faktorn på den digitala systemkameran. På kompaktkameror det brukar ofta stå manualen vad brännvidden motsvarar till 35mm systemkamera.
Den nedre gränsen brukar gå vid 1/30 s. Det är runt dessa tider som du kan få kreativ rörelse oskärpa på föremål som rör sig i bilden.
Fåglar är snabba även om den är tagen med 1/200s
Det normala är att när du trycker ner avtrycket första steget så fokuserar du och fokus låser sedan. Ofta så är inte det du vill fokusera på i mitten utan man fokuserar och komponerar sedan om bilden till som man vill ha den medan man fortfarande håller avtryckaren nere.
Glöm inte att fokus skall ligga på ögonen om du fotograferar människor eller djur.
Grönfink med skarpt öga och lite ögonblänk helt enligt "regelboken"
