dc_lindberg skrev:...mina telefoner ligger alltid hemma nu mera.
Dels pga att oseriöst otyg som håller på i andra änden, dels pga statens dumhet att tillåta att "lufter man på luren har man ingått avtal"... i min värld -skall- alla avtal vara -skriftliga- -på- -papper-! Dvs man skall kunna kontrollera för förfalskade namnteckningar (urkundsförfalskning)!
Klart man ska ha snurrskivelur hemma om man kan
Ledsen för stickspåret OT.
Samma sak här. Telefonen ligger stilla på bordet ansluten till laddaren. Ibland tillåter jag den dock med utanför dörren, djupt nerstucken i fickan. Så skräller den gärna när jag försöker överleva ute i trafiken bland alla andra "knarkkurirer" med fri hastighet.
Det där med "avtal" vill jag veta mer om. Vad betyder det?
Klart att ett avtal ska vara skriftligt. Har det blivit omodernt?
Jo, snurrskivan hade sina sidor. Fingret kunde bli rätt varmt om man var tvungen att vara ihärdig på ett upptaget nummer, för automatisk återuppringning saknades. Men jag gillade ergonomin i luren, bra ljud. Kunde bli svettigt i örat vid längre samtal och rätt tung att hålla mot axeln om man skulle anteckna något.
Något mindre OT.
Min mor hade samma siuation som TS beskriver.
Bra fungerande fast telefon där priset ökade med kvadraten på antalet som böt från fast till mobilt.
Oerfarna som vi var så gick vi på erbjudandet från Tele-2 och fick snabbt en sladdrig sladd-variant (laddaren alltid ansluten).
Telefonen var alltför lätt, gled lätt i golvet. Hade lätt lur vilket kunde vara bra för mor, men var svår att lägga tillbaka rätt, hoppade lika lätt ur "klykan" så linjen var blockerad. Telefonen var dessutom otät, klarade inte lite saftspill, så sonen fick rycka in.
Vad värre var, plötsligt dog telefonen och krävde "reset". Ett dolt litet hål för oss barn att sticka in något vasst för att få igång den igen.
Riktigt ogenomtänkt ingenjörslösning av någon som aldrig besvärat sig med att besöka kunden.
Nu är den utkastad liksom Tele-2.