...och om man nu vill läsa e-brev i lugn och ro, när man har tid, och att bearbeta svar, när man har tid - och -inte- är uppkopplad?...
Blir intressant att hör hur man löser det, utan att ha popat hem posten till sin egen dator...
Självklart förstår jag att kommentarerna baserar sig på förväntan att -alltid- vara ansluten till nätet... det är liksom förutsättningen för att resonemanget skal hålla...
Mer komplicerade svar tarvar mer arbete att svara på... o jag har redan haft störningar som lett till att arbete på G blivit uppätet av hungriga elektroner... alltså, har jag det i min dator, så har jag bästa kontollen över det.
Gällande sekretess (för det är det som en del svar/kommentarer berör), på nätet?! Godtrogen, blond och blåögda alltså?... Det finns en faktor till, en faktor som tydligen inte är lika medvetandegjord, exponeringsfaktorn. Varje gång som något görs tillgängligt kan man iskallt räkna med att riskfaktorn för "besök" ökar med Y, och Y kan med gott
samvete anges till 4 eller högre... Detta gör att för varje gång som G-mail kontot besöks, ökar risken för att obehörig kommer åt det med 4ggr. Loggar man in och stannar på kontot för att utföra arbeten så ökar Y med faktorn z (?) vilket är en ogreppbart hög risk.
Detta kallas för riskbedömning. Grundläggande psykologi. När individen inte klarar av att identifiera risken så tolkar den risken som icke existerande och ett beteende blir då att hantera situationen som riskfri... Detta den mest grundläggande stenen i spioneri så att säga: att informationsgivarna
saknar insikt om värdet på den information de besitter och lämnar ifrån sig, samt insikten och hur skadligt det kan vara, eller bli, för den själv (riskanalys). Förståelse och insikt för risker gör att man ger sig själv val - vilka risker man är beredd att utsätta sig för och vilken nivå och omfattning av risker som är acceptabla. Hela detta fundamentala överlevnadsprogram, som alla individer har genetiskt och fysiologiskt, är satt ur
spel av internet (gällande just risk platsen internet)...
Det är bara de som inte förstår, inser och begriper, att allt som görs på, över och via, nätet är ett kalkylerat risktagande, som fäller vissa av de kommentarer som lämnats ombett på min fråga om e-postleverantör. Mitt val av risktagande är alltså att mot bättre vetande och förstånd, använda internet och dess funktion e-post. Det är en -kalkylerad- risk som har värderats. Det finns visst man kan göra för att minimera risken, och det är att pop-hem meddelandena. POP är långt ifrån riskfritt, men det ger i sammanhanget bättre odds, och framförallt användbarhet. Outlook Express hade en funktion som jag haft oerhört mycket nytta av - man kunde spara e-post filerna kompletta (dvs månad för måndag) och att spara enskilda e-brev i egna foldrar/mappar med undermappar in/ut.
Window Live! tillåter inte detta, och jag har heller inte hittat att jag missat dessa lagringsfiler i programmet. När man talar om GB utrymme för e-post, så är inte dessa alternativ användbara som högrisktagarna advokerar... När Tele2 ökade till 30GB trodde jag "det där fyller jag aldrig!"... jo tjena!... det kontot fungerar tyvärr så att jag måste "för hand" rensa det över nätet, lite då och då... hamnar snabbt på 110-115% fyllt... o då är det knepigt att tömma det!... Måste ha så sedan en krasch med Win7 som inte kan via Firefox pop-a hem e-posten därifrån... har inte hittat felet i Firefox. Uppstod när Outlook Express upphörde att fungera.
Så, frågan var inte om säkerhet. Vill man vara säker på att information sprids i begränsad omfattning, och långsamt, så är det idag inte längre möjligt... inte ens pappersbrev kan man vara säker på då det finns de som läser av dem med ex., adobeacrobat och gör om dem till digitala...
Den gamla devisen om vilket sätt som är bäst för att en hemlighet skall stanna mellan två personer gäller idag än mer och hårdare...
Frågan var så enkel och banal att endast några få svar har fokuserat på den:
Det jag vill ha är ett vanligt standard e-post konto som man "pop:ar" hem; dvs tömmer så fort man "hämtat hem" e-posten. Den skall ligga i min datar på min hårddisk, och ingen annan stans!... (eller så får det vara)