Skrota gammal dator

[mats_o]

var inte zip-1 på 100 Megabyte? Orkar inte leta på skro....., Arkivet ska det vara

[dc_lindberg]

Synd du bor så avsides... ram minnena är intressanta liksom cd-läsaren (är kanske en brännare så stor som den är...) och nätaggregatet.
Likaledes är grafikkortet det precis som ljudkortet och nätverkskortet.

Är ett tag sedan jag körde de datorerna som där "reservdelarna" passar till. Har XP i dem och Win98. Bra arbetsdatorer som nu är "rena från nätet".

Man ska -inte- ansluta dator med känsliga uppgifter till nätet...

Din fråga:
- det hade räckt med att köra lågformatering av HD. Vill man vara helt säker så ska det väl räcka med 7ggr? Då ska de vara i praktiken omöjligt att få fram den gamla datan. Att köra en spik igenom förstör HD, men inte datan...

[G-son]

Din fråga:
- det hade räckt med att köra lågformatering av HD. Vill man vara helt säker så ska det väl räcka med 7ggr? Då ska de vara i praktiken omöjligt att få fram den gamla datan. Att köra en spik igenom förstör HD, men inte datan...

Behöver väl även fyllas med annan data mellan formateringarna, så att det man vill ha bort verkligen skrivs över?

[Galne]

Bäst är och köra ett överskrivningsprogram i så fall som fyller disken med ettor eller nollor, men vill någon lägga energin på och komma åt datan så är det hörbart ändå!


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[Galne]

Synd du bor så avsides... ram minnena är intressanta liksom cd-läsaren (är kanske en brännare så stor som den är...) och nätaggregatet.
Likaledes är grafikkortet det precis som ljudkortet och nätverkskortet.

Är ett tag sedan jag körde de datorerna som där "reservdelarna" passar till. Har XP i dem och Win98. Bra arbetsdatorer som nu är "rena från nätet".

Man ska -inte- ansluta dator med känsliga uppgifter till nätet...

Din fråga:
- det hade räckt med att köra lågformatering av HD. Vill man vara helt säker så ska det väl räcka med 7ggr? Då ska de vara i praktiken omöjligt att få fram den gamla datan. Att köra en spik igenom förstör HD, men inte datan...

Letar du gammalt data skrot?? Har slängt mängder men kan ha något liggande om det är något speciellt du söker!!


Skickat från min iPhone med Tapatalk

[dc_lindberg]

Enligt vad jag lärt mig så är låg-formatering att skriva över hela hårddisken med nollor eller ettor.
Dvs man "raderar" genom att "nolla".

Det andra jag lärt mig är att Norrmännen ska kunna få fram data som ligger 7 lager djupt på hårddisken.
Då har jag tolkat detta som att om man skriver över hela hårddisken 1-7 gånger så ska den data som fanns där i princip inte längre gå att återställa.

De som -kan- data får gärna rätta mig / förbättre beskrivningen.

Att fysiskt förstöra genom att slå en spik igenom... de fixar norrmännen!...
Såg ett program på TV med dem och hur de lyckas få fram borttappad info efter HD krascher och fysiskt våld mot skivorna. Var nog 15-20 år sedan det programmet gick. Min dåvarande tandläkare anlitade dem efter en svår krasch - fick tillbaka i princip 100% av den viktiga datan.

Så, jag förordad att man kostar på sig att lågformatera först. Det är ett DOS program så man måste ha en dator som klara att köra DOS...

[uppland2]

Mödan man lägger ned på att radera ett skivminne beror på datasäkerhetsklassningen du gjort på informationen som kan ligga där. DBAN är ett populärt program som erbjuder några olika nivåer som uppfyller kraven för ett antal organisationer. Rätt vanligt är att man vill skriva olika mönster så att både nollor och ettor förekommer i alla positioner ett antal gånger. Ett problem är förstås dåliga sektorer, som skivminnet plockat bort ifrån användning men där det kan ligga data kvar. Nyare skivminnen har ofta en inbyggd kryptering, så att data inte ligger lagrat i klartext, och om man raderar den inbyggda nyckeln har du skyddat informationen hyggligt väl. Skulle du ha råkat lägga avfyrningskoderna till dina kärnvapen på skivminnet vill du förmodligen förstöra det mekaniskt, t.ex. genom att lägga plattorna i en masugn eller liknande.

[torbjorn_forsman]

Lågnivåformatering med "generiska" DOS-program fungerar bara på relativt ointelligenta hårddiskar - gamla MFM-diskar (de där som hade en bred och en smal flatkabel till varje disk), och kanske en del riktigt tidiga IDE-diskar från omkring 1990. Modernare diskar (och alla SCSI-diskar oavsett ålder) struntar helt och hållet i generiska kommandon för lågnivåformatering, svarar OK på kommandot men gör ingenting. Ska man lågnivåformatera en sådan, så går det möjligen att göra med någon specialprogramvara från disktillverkaren, men den är i så fall specifik för varje fabrikat och generation av hårddisk.
Någon enstaka gång har det förekommit att datorns bios har haft en funktion för lågnivåformatering som man kommer åt från setupen, men den fungerar i så fall bara på de disktyper som följde med från fabrik i datorn i fråga.

Om du behöver äldre RAM-minnen så har jag rätt gott om sådana. 30- och 72-pin SIMM av olika varianter, PC-100, PC-133, DDR, jag kanske kan avvara en del DDR2 också.

[Holger]

ZIPdrive ... härligt!
Hade en på 100MB, senare kom 250MB.

[mats_o]

Lågnivåformatering med "generiska" DOS-program fungerar bara på relativt ointelligenta hårddiskar - gamla MFM-diskar (de där som hade en bred och en smal flatkabel till varje disk), och kanske en del riktigt tidiga IDE-diskar från omkring 1990. Modernare diskar (och alla SCSI-diskar oavsett ålder) struntar helt och hållet i generiska kommandon för lågnivåformatering, svarar OK på kommandot men gör ingenting. Ska man lågnivåformatera en sådan, så går det möjligen att göra med någon specialprogramvara från disktillverkaren, men den är i så fall specifik för varje fabrikat och generation av hårddisk.
Någon enstaka gång har det förekommit att datorns bios har haft en funktion för lågnivåformatering som man kommer åt från setupen, men den fungerar i så fall bara på de disktyper som följde med från fabrik i datorn i fråga.

Om du behöver äldre RAM-minnen så har jag rätt gott om sådana. 30- och 72-pin SIMM av olika varianter, PC-100, PC-133, DDR, jag kanske kan avvara en del DDR2 också.

Några av de dyrare wipe programmen rådde på flera märken (jag utgår från att de fick tillgång till tillverkarnas interna "api"). De här programmen kostade en hyffsad slant per radering så externa avmagnetiserare eller liknande var billigare vid volym.

Personligen föredrar jag dataradering i 8000meter/sekund, dvs pentyl - gör garanterat data oläsbart om nån nu råkar hitta en bit stor nog att läsa.....

[Bygert]

Ta det här konceptet och öppna eget för att bli av med datorn;

https://www.liveit.se/upplevelser/upple ... -stockholm

[rid54]

Jag undrar om det inte var så, att på gamla HD, så var "lågnivåformatering" det som skrev in "lagringsmönstret" på skivorna (antal sektorer per spår, antal byte per sektor). Det går inte på IDE och senare. Högnivåformatering eller vad man ska kalla det är grundstrukturen för filsystemet och blir olika med olika filsystem (FAT32, NTFS, EXT...). Att skriva över disken med data är nog med grundtanken att efter ett antal gångers växlingar i varje "datapunkt" så går det inte att få fram det som var där från början = data oläsliga. Vissa hårddiskar har skivor av glas, det bör gå fint att krossa och kasta bland annat planglas på återvinningen. Aluminiumskivor kanske går att upphetta? Finns det inte en viss temp där magnetiska material tappar sin magnetism?

Edit: Jag vet att varken glas eller Al är magnetiska, men skivorna är pläterade med magnetiskt material...

[torbjorn_forsman]

Om inte annat så är ju magnetpulvret blandat med ett organiskt bindemedel (ungefär som målarfärg). Om man värmer upp skivorna så pass att det bryts ned och tappar hållfastheten eller flagnar av, så är de tämligen oläsliga sedan.

Jag funderade lite mer på lågnivåformatering och frågan är om inte den processen enbart hänger ihop med de äldre (och på sin tid förhållandevis billiga) typer av hårddiskar som hade en stegmotor för att flytta läshuvudet (i likhet med en diskettstation), och där läget för ett visst spår på skivan är entydigt bestämt av antalet steg stegmotorn har gjort från ändläget. Modernare/snabbare diskar har istället en linjärmotor, enligt samma princip som talspole + magnet i en högtalare. Där går det inte på förhand att styra huvudet till ett visst spår, utan servosystemet måste hela tiden rikta in sig på att läsa/skriva mitt på befintliga spår på skivorna. En del tidiga sådana diskar (knappast förekommande i PC-sammanhang, men däremot sådana som användes till 70-80-talets "minidatorer" med 13" utbytbara diskpackar) hade ena sidan på en av skivorna som en s k servoyta, som var så att säga lågnivåformaterad på fabrik och som disken aldrig kunde skriva något till, men de flesta har servoinformationen inbakad i datat på samtliga skivor. Och om man skulle lågnivåformatera om en sådan disk, förstörs den obönhörligen eftersom servosystemet sedan inte har en chans att hitta rätt.

På de gamla MFM (eller som de även kallades, ST506) -diskarna, var antalet sektorer per spår hårdvarumässigt bestämt i diskcontrollerns konstruktion. Bithastigheten i dataströmmen mellan controller och huvuden på disken delat med diskens varvtal gav antalet bitar per spår och därmed antal sektorer per spår. Vill minnas att den ursprungliga MFM-kodningen gav 17 (eller 19?) sektorer per spår medan en lite mer avancerad kodning som hette RLL, gav 26 sektorer per spår.

[Stefan1972]

Om man tar en skärbrännare då och smälter hårddiskarna? Är det tillräckligt för att ingen ska kunna se var jag porrsurfat?
Känns som att en del här oroar sig lite väl........finns väl inte en människa som går och plundrar gamla datorer på nån återvinning och börjar leta data. Skulle dom mot förmodan göra det så bjuder jag på det dom hittar. De datorer jag slängt har då varit väldigt gamla och jag vet inte vilken data där som ska kunna vara intressant. Är väl skillnad om det börjar bli större företag och användbara saker som nån kan gagna nåt på. Då finns det väl anledning att förstöra permanent.

[rid54]

Om man tar en skärbrännare då och smälter hårddiskarna? Är det tillräckligt för att ingen ska kunna se var jag porrsurfat?
Känns som att en del här oroar sig lite väl........finns väl inte en människa som går och plundrar gamla datorer på nån återvinning och börjar leta data. Skulle dom mot förmodan göra det så bjuder jag på det dom hittar. De datorer jag slängt har då varit väldigt gamla och jag vet inte vilken data där som ska kunna vara intressant. Är väl skillnad om det börjar bli större företag och användbara saker som nån kan gagna nåt på. Då finns det väl anledning att förstöra permanent.

Håller nog med här; "vanliga privatpersoner" har nog inte data som är av större intresse. Bankinloggningar med dosa lär väl heller inte lämna några spår, tillexempel. Webläsarcache och egna dokument (som självklart kan vara viktia) är väl det som skulle vara av intresse för en forensiker, liksom sparad e-post. Många kör ju med webmail och då blir det ju inte något kvar på lokala hårddisken heller, men privata e-brev som man sparat (om man kör POP3) känns nog som man ville ha bort innan man kastar en fungerande HD. Så därför kastar man inte en fungerande HD, man skadar den. Intressantast är att öppna den och studera innamätet och sedan sätta några repor i skivorna innan man kastar dem (eller hänger upp dem som fågelskrämma). Sannolikheten att nån illvillig typ skulle:
1. hitta resterna
2. Skicka dem till Norge för undersökning
är ju närmast mikromala till obefintliga.