Alkoholer som t ex etanol och metanol har använts i bensin sedan över 90 år tillbaka, så det är inte alls något modernt påfund. Det finns inga gummikvaliteter som är tåliga mot bensin, som skulle kunna skadas av etanol, däremot finns det många exempel på motsatsen.
Ett fall där man kan tro att gummi skadas av etanolhaltig bensin utan att så är fallet är, om det rör sig om en gammal söndervittrad gummidetalj (t ex en bränsleslang av undermålig Biltema-kvalitet från 80-90-talet) som har varit i kontakt med bensin utan etanol eller med låg etanolhalt i många år, då kan det hända att bensinen har lakat ur gummit och gjort det poröst, men porerna har fyllts igen av hartsavlagringar som kommer från bensinen. Om sedan den där gummidetaljen kommer i kontakt med ett mer etanolhaltigt bränsle, så löser det upp hartserna och då blir det plötsligt klart hur dåligt gummit egentligen har varit sedan länge.
Det är ju också välkänt att gamla gummidelar som fungerar bra så länge de är i kontakt med bensin, krymper och blir stenhårda om de får ligga fritt i luft så att de flyktiga ämnen som gummit har dragit åt sig får avdunsta. Ett typiskt fall är om man tar loss en gammal bränsleslang och låter den ligga på hyllan ett par månader.
Även om det rekommenderas vanlig motorolja i gamla instruktionsböcker för bergborrmaskiner (som t ex Pionjär), så är det inte lämpligt numera eftersom dagens bensin innehåller mindre av cancerframkallande s k cykliska kolväten (bensenringar) än den gjorde förr, och det gör att modern bensin har svårare att blanda sig med vanlig motorolja.
Just i Pionjärfallet avråds bestämt från att använda tvåtaktsolja på skyltar på maskinerna och i äldre instruktionsböcker från 1950-60, kanske 70-talet. Men i den senaste utgåvan av instruktionsbok för de gamla Pionjärserierna, som gavs ut någon gång på 90-talet, rekommenderas vanlig tvåtaktsolja med samma blandningsförhållande som förr angavs för motorolja (5 % för maskiner med aluminiumcylinder, 8 % för maskiner med gjutjärnscylinder).
