Är det något lurt med bilköparen.

[Holger]

[christoffer.gustavsson]

Även om många utlänningar från framförallt de mer centrala delarna av jordklotet är sanslöst duktiga på att pruta innan man ens hunnit börja prata med dem så upplever åtminstone inte jag dem som mindre seriösa än femtioelfte generationens svensk. Att man prutar kan ju vara lite drygt men på den svenska sidan upplever jag att man gärna vill byta mot annat skrot minst lika ofta. Jag vet inte hur många annonser jag haft ute under årens lopp på framförallt bilar och motorcyklar, men jag vill påstå att ALLA annonser inbringade minst ett mail med bytesförslag på skrot trots att jag skrivit "inga byten". Bland annat trasiga mopeder och skoterprojekt verkar finnas i varje svensks garage redo att bytas.
Så här ser jag det minst lika drygt att någon prutar 2000 spänn osett på ett 10 000 kronors objekt över telefon som att någon skicka ett bytesförslag på en XLT 500 med urplockad motor i kartong och sönderklippt elhärva.

Min senaste försäljning som förvisso inte var en bil gick väldigt smidigt till väga. Köpare bor några mil bort men kommer ursprungligen från något utav Estland-Lettland-Litauen (jag kommer inte ihåg vilket han sa). Han var halvdålig på svenska men var väldigt mån om att dels köpa grejerna och dels att det gjordes enligt konstens alla regler. Först föreslog han att vi skulle träffas på en allmän plats inne i stan där han hade med sig kontant betalning och sen ville han göra upp om hur vi skulle gå till väga med att hämta upp grejerna, något han kunde tänka sig göra inom några dagar och han kunde även skaffa lyfthjälp om så behövdes. Även om jag kände mig något reserverad till tanken att ta hem okänt folk till gården så ville jag samtidigt bli av med grejerna omgående så vi åkte på en gång och fick spänna musklerna lite. Han blev jättenöjd när allt var lastat och klart och förklarade samtidigt att han samlade på sig bra-o-ha-grejer som han sedan släpade ner till hemlandet till bekanta och rustade sedan upp. Skrot för oss var lyx för dem. Så för minimalt strul skrev jag en reka/kvitto som han kunde visa upp i hamnen om något skulle strula.

Så för min del behöver man inte misstro alla men man kan vara reserverad. Magkänslan brukar kunna varna om det är något lurt på gång.
Jag föredrar dock att göra som enligt tidigare inlägg med att enbart använda e-post, men vill jag verkligen bli av med något så slänger jag upp telefonnumret också.