Hjälp med generator

#1 » 20:03:36, 13-04-2017

Vad kan man förvänta sig för värden på lindningen på dylik generator mellan dom tre tåtarna?

När jag mäter så är det "full kontakt" mellan alla tre.

#2 » 20:46:29, 13-04-2017

Hittade denna bild på nätet. Om det är delta så borde det ju bli så att det är full kontakt mellan tåtarna.
Det borde betyda att denna är okej.
Får titta lite på dioderna med.

#3 » 20:49:07, 13-04-2017

Hur betedde sig den innan du plockade isär den ?

Skickat från min iPhone med Tapatalk

#4 » 21:11:34, 13-04-2017

Om man mäter mellan en tråd och statorn (höljet) skall det vara avbrott. Mät det också för säkerhets skull.

#5 » 22:07:10, 13-04-2017

1 ohm mellan tåtarna, oändligt motstånd mellan tåtarna och statorn. Frårgor ?

#6 » 22:11:23, 13-04-2017

autorep skrev:Hur betedde sig den innan du plockade isär den ?

Skickat från min iPhone med Tapatalk

Laddlampan började lysa och det luktade bränd elektronik under huven. Och givetvis ingen laddning.
Plockade loss den och tycker regulatorn luktar mest bränt. Såg bränt ut vid det som var kvar av kolen. Släpringarna var väldigt ner nötta. (fått tag i nya)
Tänkte försöka fixa till den och ha som reserv, köpte en beg på demontering. Dock har även den väldigt nötta släpringar.
En sak till med den första, varvräknaren har levt sitt egna liv, typ ibland visat minst dubbla varvtalet.
Nu med den "nya" generatorn visar den rätt och stabilt varvtal.

#7 » 22:14:16, 13-04-2017

MaChrill skrev:1 ohm mellan tåtarna, oändligt motstånd mellan tåtarna och statorn. Frårgor ?

Inte mätt mot statorn, får göra det sen.
Fråga, för att mäta dioderna måste man löda loss benet på dom för att få det rätt?

#8 » 22:21:29, 13-04-2017

Släpringarna... :insomnia:

#9 » 22:21:52, 13-04-2017

Visuellt så ser statorn ganska död ut, eller i alla fall överbelastad, svart & smält skyddsplast i lindningsspåren. Nu behöver ju inte det betyda att den inte funkar dock..

**#10** » 22:36:14, 13-04-2017

Turbodiesel skrev:Visuellt så ser statorn ganska död ut, eller i alla fall överbelastad, svart & smält skyddsplast i lindningsspåren. Nu behöver ju inte det betyda att den inte funkar dock..

Sprang ner i källaren och mätte. Mitt instrument visar 2ohm mellan tåtarna och avbrott tåt till statorgods.
Så då borde den vara okej.
Mycket av det svarta är olja.

**#11** » 23:15:31, 13-04-2017

Normalt brukar resistansen i en bilgenerators statorlindning vara storleksordning några tiondels ohm, alltså för lågt för att kunna mäta med en vanlig digitalmultimeter. Vill man mäta resistansen noga kan man antingen använda ett instrument med s k fyrtrådsmätning, eller göra som på någon fysiklabb i skolan - mata en känd likström genom lindningen och samtidigt mäta spänningsfallet över den.
Fältlindningen i rotorn brukar hålla sig kring 3-4 ohm på 12 V-generatorer, dubbelt så mycket vid 24 V.
Både rotor och stator måste ha bra isolation mot jord. Jordfel i rotorn är en mycket vanlig orsak till att magnetiseringsdioder eller elektroniska laddningsregulatorer går sönder.

När det gäller färgen på statorlindningen så är det inte alls omöjligt att den har gått varm, men det kan hända att det mest bara är fastbränd oljig smuts på lindningen.
Om en generator har fått statorlindningen bränd pga t ex trasiga dioder, så brukar som regel en lindningsfas (alltså en tredjedel av härvorna) vara mycket värre bränd än resten av lindningen.

Beträffande hur statorlindningen är kopplad, så är det här med största sannolikhet en D-kopplad trefaslindning precis som på bilden i inlägg #2, det syns på att varje uttag har två hoptvinnade trådar. Men det förekommer också Y-kopplade lindningar, då kan man se att det någonstans i lindningen finns en "nollpunkt" med tre hoplödda trådar, och det går bara ut en tråd till varje fasuttag. På större generatorer (t ex Bosch 12 V 90 A-generatorer från 80-talet) är ofta nollpunkten ansluten till ett par extra dioder i likriktarbryggan, för att kunna ta vara på energi som annars hade gått förlorad i övertoner.
En del äldre smågeneratorer på 40 A eller mindre har enfaslindning med mittuttag. Man känner igen dem på att de bara har två dioder, som är anslutna från vardera änden av lindningen till jord, mittuttaget är anslutet till B+. Den lösningen var intressant i början av 70-talet då dioder fortfarande var dyra och man hellre sparade in 4 dioder än utnyttjade koppar och järn i generatorn optimalt. Enfasgeneratorer kan man framför allt hitta på gamla franska småbilar samt DAF/Volvo 66. Jag tror att de även kan ha förekommit i en del marinsammanhang.

**#12** » 22:10:41, 14-04-2017

outback skrev:
MaChrill skrev:1 ohm mellan tåtarna, oändligt motstånd mellan tåtarna och statorn. Frårgor ?

Inte mätt mot statorn, får göra det sen.
Fråga, för att mäta dioderna måste man löda loss benet på dom för att få det rätt?

Du kan mäta B+ till jord, du får två dioder i serie, runt 0.4 nånting, du måste ha en multimeter med diodmätning, brukar vara shift tut heter nog kontinuitetstest. Byt släpring och regulator, inte mycket kvar på den släpisen.

**#13** » 18:31:31, 05-10-2017

Dålig på uppföljning...
Men det gick bra med generatorn. Bytte släpring, diodplatta (för säkerhetsskull) och regulatorn.

**#14** » 00:38:55, 07-10-2017

Bra jobbat.....

**#15** » 00:52:13, 07-10-2017

torbjorn_forsman skrev:Normalt brukar resistansen i en bilgenerators statorlindning vara storleksordning några tiondels ohm, alltså för lågt för att kunna mäta med en vanlig digitalmultimeter. Vill man mäta resistansen noga kan man antingen använda ett instrument med s k fyrtrådsmätning, eller göra som på någon fysiklabb i skolan - mata en känd likström genom lindningen och samtidigt mäta spänningsfallet över den.
Fältlindningen i rotorn brukar hålla sig kring 3-4 ohm på 12 V-generatorer, dubbelt så mycket vid 24 V.
Både rotor och stator måste ha bra isolation mot jord. Jordfel i rotorn är en mycket vanlig orsak till att magnetiseringsdioder eller elektroniska laddningsregulatorer går sönder.

När det gäller färgen på statorlindningen så är det inte alls omöjligt att den har gått varm, men det kan hända att det mest bara är fastbränd oljig smuts på lindningen.
Om en generator har fått statorlindningen bränd pga t ex trasiga dioder, så brukar som regel en lindningsfas (alltså en tredjedel av härvorna) vara mycket värre bränd än resten av lindningen.

Beträffande hur statorlindningen är kopplad, så är det här med största sannolikhet en D-kopplad trefaslindning precis som på bilden i inlägg #2, det syns på att varje uttag har två hoptvinnade trådar. Men det förekommer också Y-kopplade lindningar, då kan man se att det någonstans i lindningen finns en "nollpunkt" med tre hoplödda trådar, och det går bara ut en tråd till varje fasuttag. På större generatorer (t ex Bosch 12 V 90 A-generatorer från 80-talet) är ofta nollpunkten ansluten till ett par extra dioder i likriktarbryggan, för att kunna ta vara på energi som annars hade gått förlorad i övertoner.
En del äldre smågeneratorer på 40 A eller mindre har enfaslindning med mittuttag. Man känner igen dem på att de bara har två dioder, som är anslutna från vardera änden av lindningen till jord, mittuttaget är anslutet till B+. Den lösningen var intressant i början av 70-talet då dioder fortfarande var dyra och man hellre sparade in 4 dioder än utnyttjade koppar och järn i generatorn optimalt. Enfasgeneratorer kan man framför allt hitta på gamla franska småbilar samt DAF/Volvo 66. Jag tror att de även kan ha förekommit i en del marinsammanhang.

Behövs inga sofistikerade mätinstrument, är det kört är det - mätbart med farmors mätinstrument.
Aldrig varit med om att en rotor varit kortis till jord på 30 år, kanske förekommer i någon skolbok.
Färgen spelar ingen roll kan vara svart, gul eller grön om den vari i ett måleri ?