Beträffande ev skillnader på topparna så har jag för mig att de också skiljer sig mellan tidig (fram till 1973) och sen (1974 och framåt) B20.
Om man inte tänker belasta en B18 eller B20 extremt hårt, så klarar den sig bra på blyfri bensin utan särskilda åtgärder. Jag har en morbror som, bara för att testa vad som skulle hända, började tanka blyfri bensin i en Volvo 144 omkring 1986-87 då blyfritt började dyka upp på mackarna i Sverige, när han sålde bilen närmare 20 år senare gick motorn fortfarande bra och under den tiden hade toppen aldrig behövt lyftas av. Körprofilen rörde sig om
ungefär lika delar långkörning med tungt lastad släpvagn respektive småkörningar i stadstrafik.
Det finns också ett dokumenterat fall där en B18-motor sitter i en gammal Hanomagbuss som är ombyggd till husbil, fordonet är ju helt klart i tyngsta laget för den motorn och det är nog frågan om i stort sett ständig fullgaskörning då den är ute på vägarna. Den motorn kan köras på såväl bensin som E85 och LPG (gasol). LPG är ju billigt här och var nere på kontinenten. Erfarenheten visar att motorn kan gå i princip hur länge som helst på E85 utan att ventilspelet ändras, vid körning på blyfri bensin måste man justera ventilerna med ungefär 1000 mils intervall, på LPG klarar den bara 200 mil innan spelet börjar minska på avgasventilerna.
B18 och B20 tycks ha ovanligt bra material i ventilsätena med tanke på att det bara var blyad bensin som var aktuell då de motorerna konstruerades. Det finns andra maskiner av samma årgång (t ex Ford/Saab V4 och luftkylda VW) som är mycket lättare att köra sönder ventilsätena på.