När det har varit spänningsfall i originalinstallationerna till strålkastare på bilar, så har det enligt min erfarenhet inte berott på för klena kablar, utan på dåligt pressade kabelskor, spänningsfall i ljusomkopplare mm. Det kan vara intressant att ha bilens
elschema framme, koppla ena polen på multimetern till batteriets pluspol eller generatorns B+ och sedan mäta
spänning i punkt efter punkt längs vägen till strålkastarlamporna. Och sen gör man om samma sak på minussidan. Det är inget ovanligt att man kan konstatera 0,1-0,2 V spänningsfall mellan plåten i en flatstiftskabelsko och trådarna i den
kabel som är pressade i den! Och är det sen många skarvpunkter längs vägen, så... Är det inte alltför oxiderat och varmgånget kan man löda fast kabeln i befintlig kabelsko.
River man isär kabelstammar från skrotbilar kan man ibland hitta "onödigt" långa kablar till strålkastarna. Detta för att få ett avsiktligt spänningsfall så att biltillverkaren slipper få klagomål på att lamporna håller dåligt när bilen är ny. Nominell spänning för en H4-lampa är ju 13,2 V , och för en del lamptyper med amerikanskt ursprung är det 12,8 V.
I kabelstammen från en Chrysler Voyager '96 visade det sig bl a att jordkabeln från höger strålkastarlampa följde kabelstammen på höger sida in i kupén, gick tvärs under instrumentbrädan
ungefär till rattstången, sedan tillbaka och chassijordad i en jordpunkt på höger A-stolpe.
Kraftigare lampor än standard 60/55 W H4 ska man ändå aldrig använda i moderna strålkastare med
glas eller reflektor av plast. Det slutar bara med att reflektorn eller glaset blir matt eller att reflektorn mjuknar och tappar formen, och efter några månader har man sämre ljus än med en standardlampa.