Utomordentligt bra användning av den där ohyran som orsakade att vi flydde vårt gamla ställe. Svinen hade bökat upp större delen av arealen (den var på
ungefär 13 000 m2) och när Kvinnan kom in och grät för att hon kört ner åkklipparen i ett extra djupt dike och inte kom upp för egen maskin så bestämde vi oss att flytta till mindre svinaktiga nejder.
Ytterligare en orsak var att vi inte behövde de stora ytorna nu när katten hade dött. Barna hade flyttat till andra ställen mer än tio år tidigare. Och varken de eller barnbarnen ville ta sig an utmaningen.
Med en tiondel så stor tomt klarar hon det med en beskedlig handjagare. Och jag slipper fortfarande. Hon är lite pervers genom att hon faktiskt tycker om att klippa gräs. I övrigt är hon ganska normal.
Slutsats: Vindrutetorkarmotorer är robusta grejer.
Det var ju det det handlade om.
När det finns olika teorier så brukar verkligheten vara vad som gäller.