Jaha ja. Då har vi just blivit färdiga med ett kopplingsbyte. Det var lite nervöst faktiskt att sätta tänderna i en sådan här bil. De skiljer sig ju lite ifrån 60-70 tals volvobilar som vi är vana vid. Men vi beväpnade oss med en servicehandbok på datorn och startade.
Jänkarnas uppfinning torque-tube, som innebär att kardan sitter ihop med bakaxeln och endast är ledad framme vid växellådan innebar att hela bakaxeln var tvungen att demonteras för att få ner lådan. Det roliga var att den var otroligt enkel att demontera
. En annan rolig detalj var att höjden på bilen gjorde det ganska trevligt att skruva. Med pallbockarna på högsta läget var det nästan katedralhöjd mellan rambalkarna
.Det mesta fortlöpte faktiskt utan större besvär. Inte ens bultarna var särskilt kärva. Tidigare ägare verkar ha haft lös lite av varje. Troligen hade han även ärvt ett större parti kopparpasta också
.
Lådan var i storlek med en volvolåda. Lite märkliga proportioner när man jämför med motorn på ca en meters längd och kanske 300 kg. Trevligt när den skulle ut, dock. En detalj till man inte var van vid var att sprängkåpan inte behövde lossas utan endast underdelen, varvid man tog ut
koppling och
tryckplatta därigenom.
Så jag är riktigt nöjd! Kvarstår att lufta bromsarna och justera koppling och handbroms, men det känns som att man kan ta en annan dag, när klockan inte är mitt i natten och man har marathon-mekat i 12 timmar
. Bilder blev det dock dåligt av. Efter
ungefär en kvart tillsammans med välsmorda spindelbultar och svettig
växellåda så var inte händerna längre lämpade för en kamera. Men jag är i varje fall nöjd. Nu är det jobbigaste avklarat och endast en
vattenpump och ett par rutlister kvarstår. Och ett bad
.