Har funderat på att skaffa en entusiastbil ett tag, kanske till hösten när carporten finns på plats. Gärna en Volvo 142a, B18-20 är skottsäker, enkel samt ganska mycket nostalgi. Snackade runt bland div bilintresserade jobbarkompisar om priser o fällor. Visste vad jag inte skulle ha, upprostat vrak.
Nu visade det sig att en jobbarkompis funderade på att sälja en av sina bilar pga platsbrist, åkte och kikade. Tyvärr var bilen nästan rostfri, samma färg utvändigt och på inredning som morfar hade, två ägare och 10700 mil, kunde inte motstå så nu är jag ägare till en svensk klassiker.
Så nu har Nisse fått sällskap av en jämnårig svensk, döpt efter Morfar.
Finns lite att dona med, ventilkåpspackning läcker, styrglapp huvudsakligen från snäckväxeln, div mindre lackskador men inget stort.
Nu blir det finåka för hela slanten, 80 friska kusar och 4 växlar frammåt är melodin [/table]