Om det är en 4 hk B&S från 90-talet med flottörförgasare, så chokar man genom att dra på gasen till fullgas. Om inte vajern kärvar alltför mycket kan man känna en "tryckpunkt" någon cm från fullt pådrag, där chokemekanismen börjar aktiveras. Tar man bort kåporna runt förgasaren ser man hur det är tänkt att fungera. Med den mekanismen ska man alltså dra tillbaks gasreglaget så mycket att chokespjället står fullt öppet, direkt efter
kallstart. Vid varmstart behöver man kanske inte choka alls.
Ett vanligt fel på de motorerna är att de surar ner sig om flottörhuspackningen är otät eller saknas. Då kommer atmosfärstryck att råda i flottörhuset (istället för samma undertryck som innanför luftfiltret), resultatet blir att vätskepelaren sugs upp för högt i emulsionsröret och motorn får för mycket
bränsle. Ett tecken på att motorn har detta fel är, om den går felfritt utan
luftfilter men surar ner sig när man sätter dit filtret.
Ett annat fel som kan tolkas som förgasarproblem är om insugningsventilen har blivit otät, t ex för att den har ätit sig in i sätet så att ventilspelet är lika med noll. Om man vill framhärda i att använda motorn utan att åtgärda felet, så brukar det gå att få igång den om man startar på tomgång och först när den har fått gå en liten stund, ökar gasen mycket sakta och försiktigt till fullt varvtal.
Beträffande förgasarinställning så brukar det inte finnas någon
justerskruv för huvudmunstycket på den typen av
förgasare, det finns bara ställskruvar för tomgångsblandning och tomgångsvarvtal. Enklast är att följa anvisningarna i VHB för motorn när det gäller inställningarna. Annars brukar man ställa in tomgångsvarvtalet med spjällstoppskruven så det blir "lagom" (typiskt 1500-1800 r/min, alltså
ungefär halva maxvarvtalet) då motorn är varmkörd och gasen nerdragen så att stoppskruven ligger an mot anslaget. Blandningsskruven ställer man in till högsta
varvtal vid given
inställning på stoppskruven, eventuellt magrar man ut så att varvtalet sjunker en aning.