En släkting skruvar en del med gräsklippare, och en 1975 års 3,5hk Briggs & Stratton med brytartändning ramlade in nyligen, som då helt saknade gnista. Filade brytare & tändstiftsbyte gör ingen nytta, jag får frågan om jag kan kontrollmäta tändspolen och de resistansvärden jag får verkar rimliga (minns inte exakt vad det blev nu). För skojs skull kopplar jag på oscilloskopet på primärsidan i tändsystemet (via 40x dämpning för att få hanterbar spänningsnivå), drar några gånger i snöret, testar med tändstift löst, med stiftet i motorn och så vidare så det blir åtskilliga drag i snöret. Efter ett tag dyker gnistan upp, och när det då ganska dränkta tändstiftet blåsts rent startar motorn - en gång. Så det är liv i den, men något står fortfarande inte riktigt rätt till.
Här är ett exempel på vad oscilloskopet visade medan motorn gick. Eftersom brytaren går på vevaxeln blir det en gnista per varv, varannan gång med kompression i cylindern alltså, så varannan gnista får högre spänning, och varannan gnista (den i mitten av bilden) får lägre spänning och varar längre tid eftersom den slipper jobba mot kompressionen. Den gnistan gör ingen nytta, så den är inte särskilt intressant.
Så, förstagnistan till vänster är en sån som gör nytta, och för amatören jag är verkar den se ut ungefär som den borde. En hög toppspänning för att tända gnistan, en betydligt lägre, relativt jämn spänning drygt 1,3 millisekunder medan gnistan är tänd, och sedan slocknar den.
I högerkant syns en gnista som på något vis misslyckades. Hög toppspänning, men icke normalt beteende därefter. Dock inte så vanligt med såna så man ska kanske inte dra för mycket slutsatser från just den. Kanske mer ett exempel på skillnaden mellan lyckad och en variant av misslyckad gnista för de som inte sett dessa grejer förr.
Så, mycket snack för att komma till frågan. Någon som vet vad som är normalt för dessa tändsystem, kanske exempelbilder från någon gammal verkstadshandbok, eller finns det inget så avancerat i dom? Även annat än B&S kan vara bra, så länge typen av tändsystem är samma.
På likströmsdrivna brytartändningar går det se exakt när brytaren stänger och tydligen dra en del slutsatser om brytare och kondensator från det, men här ser jag inget sånt - kanske för att brytaren stänger långt innan magneterna är framme vid spolen, så ingen ström flyter genom den då. Men, om brytaren är stängd så tidigt, varför blir det då "dippen" till 0,3-0,4V på bilden (*40 för verklig spänning, alltså 12-16V) strax före gnistan, med stängd brytare (och god kontakt hela vägen) borde det ju vara kortslutet till jord = 0V
Svårt att lista ut vad som är tecken på fel och vad som är normalt när man inte vet hur systemet brukar jobba. Men jag har känslan av att systemet är lite klent av någon anledning, ganska många missade gnistor vid startförsök (spänningen går upp långsamt och dalar långsamt, når inte alls tillräckligt höjd för att tända gnistan), men det konstiga är att flest missar är på varvet utan kompression, när det borde vara lättast att ge gnista. Jag känner mig mest förvirrad.