DC: Enkelt uttryckt så värmer värmekällan vatten, vare sig du har en vedpanna eller en värmepump. En del av vattnet matas ut i elementen som blir varma och avger strålningsvärme till rummen. En del av värmebärarvattnet kan man köra in i en dubbelmantlad varmvattenberedare. Då cirkulerar värmebärarvattnet mellan den yttre och den inre manteln. Inuti den inre manteln finns färskvatten. Detta blir uppvärmt av värmebärarvattnet men har ingen direkt
kontakt. Man kan ta ut varmt vatten i toppen av inre manteln samtidigt som man fyller på kallt vatten i botten.
QV: Även om du hänger på en plattvärmeväxlare på värmebärarsidans retur så "stjäl" du energi ur systemet, du får alltså betala för varje kW du belastar VP:n med, vare sig det går till elementen eller varmvattnet. Men om du kopplar in en "värmetjuv" du inte vet när och hur mycket den belastar VP:n med så kommer inte temperaturregleringen att fungera optimalt. Du får ibland för lite
värme till huset och ibland för mycket. Lösningen blir att justera pumpen så den ger
mer värme än vad som behövs samt montera termostater på elementen som stryper ner flödet. Då blir nästa problem att du inte vet hur mycket
flöde du har genom VP:n, plus att VP:n inte jobbar optimalt utan drar mer el än nödvändigt.
Att säga att man strävar efter så låg intemperatur på värmebärarsidan är delvis fel. Vad man vill är att ha så hög intemperartur på köldbärarsidan (därför man ska ha så mycket kollektorslang som möjligt, vare sig man har ytjordvärme eller borrhål) samt så låg uttemperatur på värmebärarsidan. Det ska alltså vara så liten temperaturskillnad som möjligt mellan köldbärarsidans intemp och värmebärarsidans uttemp. Då går pumpen som mest effektivt. Men har man för låg uttemperatur på värmebärarsidan får man inte tillräckligt varmt i huset. Lösningen är att antingen ha ett mer effektivt elementsystem (jämför REX-element med enkla panelelement från 60-talet), golvvärme i betongplatta eller så får man höja framledningstemperaturen med följd att man får mindre effektiv VP.
Enkelt uttryckt, det man vinner på karusellen förlorar man på gungorna, och hur man än vänder sig så har man ryggen bak.
Man strävar efter att ha en viss temperaturskillnad över värmeväxlarna. Denna styr man genom att variera pumphastigheterna. På köldbärarsidan är 2 - 5 graders temperaturdiff ett bra tumvärde medan på värmebärarsidan 5 - 10 grader vid flytande kondensering. Är det för låg temperaturdiff så är flödet för högt med följd att cirkulationspumpen förbrukar mer el, slits mer samt högre slitage på värmeväxlaren. Är temperaturdiffen för hög går inte pumpen optimalt samt man kan få vissa konstiga fel, t.ex. hinner man inte bli av med värmen precis vid uppstart så säkerhetssystemet löser ut.
Det är som jag brukar säga, att installera en värmepump kan de flesta normalhändiga personer göra, och givetvis också professionella installatörer. Men att trimma in anläggningen måste
husägaren göra själv. Man får varje morgon titta på hur utomhusklimatet varit och hur det är inomhus. Har det varit kallt så justerar man en parameter (upp eller ner beroende om det är för kallt eller varmt i huset), har det varit milt justerar man en annan. Är det runt nollan gör man ingenting! I alla fall inte förrän det fungerar vid både kall och varm utetemp. Då justerar man en tredje sak. Just kring nollan så beter sig huset oftast lite skumt, så det är därför jag vill göra denna justering sist. Att man gör denna justering på morgonen är för då har man inte haft problem av andra värmekällor som matlagning, stor plasmatv, solinstrålning, vakna och aktiva människor osv. Det är en enkel och snabb justering, men man behöver göra den under kanske en månads tid, så därför kan inte installatören göra mer än en grovinställning. Att få ut den optimala verkningsgraden är alltså upp till husägaren själv.