Re: Jakten på kW/h fortgår.
Postat: 21:41:43, 30-01-2023krokodilen skrev:Holger skrev:magloman skrev:Gamla plasmatv snor skitmycket ström. Lcd är bättre och led är mkt bättre.
Det stämmer säkert!
Men kommer att behålla min LG plasma så länge som möjligt. Oöverträffad bildkvalitet.
LCD och LED kan gå och gömma sig!
OLED börjar bli betalbart, men fortfarande för dyrt tycker jag.
Haha den skillnaden ser du inte förrän du ställer apparaterna bredvid varandra och dessutom så finns det de som hävdar att tjock-TV:n var oslagbar gällande bildkvalite.
Det beror ju i övrigt vad man har för värmekälla i huset en plasma värmer ju bra men inte med SCOP 4 direkt.
/C
Jämfört med tidiga LCD-tv så hade de flesta tjock-tv mycket bättre färgåtergivning. Framför allt på gröna färgtoner, som ofta såg onaturliga, självlysande knallgröna ut på en LCD. Samma sak med tidiga plattskärmar för datorer.
Så länge man arbetade med kompositvideosignal, så hade i synnerhet billiga tidiga platt-tv en del problem med att avkoda färginformationen, det såg ofta pixligt och konstigt ut vid skarpa konturer eller vid snabba rörelser i bilden.
Men båda de problemen är historia nu.
Man ska också ha klart för sig att det under årens lopp fanns många tjock-tv med undermålig bildkvalitet. Även om man bortser från åldringsfenomen - t ex konstig färgbalans då bildröret börjar åldras, persienneffekt pga att PAL-fördröjningsledningen driver iväg mm - så fanns det många tjockapparater som hade sina egenheter och brister redan då de var nya. Japanska märken hade ofta inte konstant svartnivå utan videosignalkretsarna var AC-kopplade. Dessa och i ännu högre grad koreanska märken (Samsung, Daewoo, Goldstar mm) hade ofta konstigt justerad vitbalans från fabrik, bilden var alldeles för blåaktig och det kunde vara stor skillnad mellan olika exemplar av samma modell.
Telefunken hade åtminstone under hela 70-talet och en bra bit in på 80-talet en tendens till vitklippning i bilden, deras 80-talsmodeller hade dessutom mycket "mjuk" högspänning så bildstorleken ändrades mycket med medelljusstyrkan. När man började använda ytvågsfilter (SAW) istället för trimbara LC-kretsar i mellanfrekvensförstärkaren i början av 80-talet, så var det några år där många märken hade rätt dålig bildskärpa innan man kom till rätta med SAW-tekniken. Jag tror det var först mot slutet av 80-talet då NICAM-systemet för stereoljud ställde större krav på signalbehandlingen, som det blev en uppryckning som även gynnade bildkvaliteten.
Vad kan vi mer nämna? ITT:s tidiga system för digital signalbehandling på 80-talet hade en hel del egenheter, och en del dyra Saloramodeller (M-chassit) som utnyttjade det systemet hade större bekymmer än andra med bl a konstig bildgeometri. Där var det också vanligt att text-tv fungerade dåligt, ITT-systemet var mer känsligt än andra för dålig signalkvalitet (antennskugga, mindre välskötta kabel-tv-nät med överstyrda förstärkare mm). En del tidiga japanska färg-tv-tillverkare hade problem med patent- och licensrättigheter för PAL-systemet, så istället för en riktig PAL-dekoder utrustades de apparaterna med en PAL/NTSC-konverter samt en NTSC-dekoder, vilket inte direkt var till fördel för färgåtergivningen, speciellt inte om signalen redan från början var av tveksam kvalitet. Åtminstone Sony och Mitsubishi hade sådana lösningar.
Metz (iofs ovanligt märke i Sverige) hade av någon anledning mycket liten bandbredd i sin PAL-dekoder, så färginformationen såg liksom suddig ut i horisontalled. Svart/vita konturer i bilden blev dock skarpa.
