Jag försöker dela upp frågorna lite....
AN skrev:Tack för era snabba svar.
Dök ju upp lite mer funderingar.
Kan man väldigt förenklat säga att ett
tryck enl Hertz, motsvarar mer ett verkligt tryck, och att Hertz ger ett högre värde?
Detta medför att tillåten
spänning också måste vara högre. Ett material som håller, håller ju oavsett vilken metod man räknar med. Det havererar ju inte i samma stund som man får fram Hertz högre värde på räknaren.
Så Hertz = högre värde, högre tillåten spänning?
.....
Ja, eller nästan..beräkningen ger ett högre värde, så därför måste man använda "tillåtna späningar för hertz-belastning" att jämföra med, "samma" höga värde finns även i en vanlig dragbelastning, eller en böjning, men man väljer att förenkla dett vid beräkningen, och använder "förenklad data" för materialet att jämföra med........jag ska försöka mig på en förklaring, som inte heller är riktigt "sann" men för att visa principen.
När man gör ett dragprov för att fastställa matrialets hålfasthetsdata, använder man en provstav (en bit av det matrial man provar i from av en stav, men mått enligt en "standard" för det man provar....man provar dessutom flera stavar för att få ett säkrare värde.)
Staven belastas med kraften F1, och sedan mäter man längden mellan två punkter samtidigt som kraften ökar (det är denna mätning som ger "dragprovsdiagrammet" ( övre staven i figuren)
När kraften har ökat så mycket att den nått till "F2" har en midja bildats på staven och den är på väg att gå av. ( när midjan börjar bildas har man över skridit sträckgränsen = permanent deformation....bara något att komma i håg)
Man mäter kraften och räknar ut spänningen med hjälp av arean. Men man räknar alltid med den "ursprungliga arean" (= Ø10mm i figuren) inte arean i midjan (=Ø6mm i figuren, bara som exempel) Detta gör att det värde på dragspänning man får är lägre än vad matrialet belastas med ( i alla fall över sträckgränsen, när en midja bildats)
Det röda i figuren försöker visa verklig spänning i provstavens midja, det blå försöker visa den spänning man "räknar ut" och anger i tabellen sedan.
Varför då? Varför mäter man inte den "riktiga spänningen"?
Det är så enkelt att det kan man inte. (i alla fall inte med de enklare metoder som tex. ett dragprov) ......man skulle tex. kunna tänka sig att man mäter midjans
diameter och använder det värdet för att få ett mer "riktigt värde" men man hinner inte mäta detta samtidigt som man ska mäta längd och kraft....dessutom så vet man inte vars på biten midjan kommer att bildas, men än någon stans på "Ø10mm" ...troligen närmare mitten än någon ände. Dessutom vet man inte var i stavens tvärsnitt de stora spänningarna är, och var de mindre är, det är därför man anger ett "medelvärde". (den blå figuren)
Det är alltså redan här en "förenkling" av verkligheten för att man ska få ett värde (siffra) att jämföra olika matrial med varandra, och kunna utföra beräkningar.
AN skrev:.....
Såg nu i Björk att hålkanttrycket tagits med för jämförelse. Så jag uppfattar det som att tillåtet hålkantstrycket i den tabellen, gäller om man räknat "kraft på projecerad yta", då tillåten spänning för 2132 är hela 800N/mm enl Hertz.
Om man räknar på hålkantstryck i ett
nit eller skruvförband, tex två plåtar som är skruvade/nitade ihop, tar man då ingen hänsyn till friktionen mellan plåtarna? Mesta kraften ska väl tas upp av friktionen?
.....
jag tycker att du fick ett bra svar ovan på denna fråga ( av fretchi)
AN skrev:.....
Om man har en "rör i rör" konstruktion som låses med
sprint. Tex en
dragstång med
justerbar längd, ett
stödben etc.
Om man nu räknar på dragspänningar i detta rör, tar man väl bort den projicerade arean av sprinthålen, då tvärsnittsarean blir mindre.
Men om man däremot beräknar tryckspänning, tar man bort hela den projicerade ytan då? Gäller hålen som inte sprinten sitter i. Säkert en dum fråga, men är det så enkelt? Eller blir det andra fenomen med krafterna, genom det material som finns runt hålen?
Mycket frågor blir det, ju mer man funderar på saker, ju mer inser man vad mycket man har att lära
Principen vid all beräkning att man väljer ett tvärsnitt att beräkna, och för att slippa beräkna varje tvärsnitt längs föret (med tex. 1mm mellanrum) så försöker man välja "intressanta tvärsnitt" = de man tror är svaga.
Så man provar att räkna på ett tvär snitt med ett hål i tex. (och då har man ju inte den matrialet i hålet kvar, så det måste ju räknas bort från arean) sen kanske man tror att sprinten är svag, så då räknar man på skjuvning i sprinten ( två plan ? två "klippytor" som delar på kraften) .....och sedan kanske man är orolig för "hålkanttrycket" mellan sprint och hålet i röret, då räknar man på det ....osv.
Hoppas det gett något form av svar på dina frågor. Som sagt inte helt enligt "skolboken" men ett försök att förklara det utan att bland in allt för mycket "teori" som kan vara svår att följa utan vissa förkunskaper....