Så vitt jag kan se så har motorn
kullager både som
ramlager och
vevlager, däremot troligen ett glidlager vid kolvbulten.
I och med den kullagrade vevaxeln så är den inte lika oljekrävande som en helt glidlagrad gammal tvåtaktare (t ex en del Evinrude utombordsmotorer från 50-talet). Som följd av den glidlagrade kolvbulten kan dock smörjningsbehovet vara lite större än för moderna påkostade motorer som har ett
nållager där.
Vill man slippa ifrån skärningar och andra haverier så skulle jag dock tro att det är mer viktigt att se till att motorn inte kan dra i sig sand och andra otrevligheter - var noga med att hålla efter luftfiltret, se till att vevaxeltätningarna är i bra skick så att det inte kan sugas in saker den vägen osv.
En stor fördel med modern tvåtaktsolja är ju att den sotar och koksar måttligt, så det är mindre risk än med en äldre
olja att t ex kolvringar beckar fast eller att vassa sotpartiklar sliter ner maskindelar i onödan.
Stefatätningar är något som bara förekom i Sverige på 30- och 40-talet (de tillverkades vid Stensholms bruk), och det förvånar mig inte om en schweizisk tillverkare som Simar inte hade tillgång till något annat än filttätningar.
Apropå egenheter hos olika tvåtaktsoljor, kan någon förklara varför Biltemas TCW-3 utombordarolja (t ex nr 36-317, verkar inte finnas i sortimentet längre utan motsvarande heter idag 36-992) luktar ammoniak?