API C och någon fler bokstav talar om att det är en motorolja klassad för dieselmotorer. Om den sista bokstaven ligger efter E i alfabetet, så överträffar oljan API CE och går således bra att använda. Om oljan även har en klassning för bensinmotorer (S och en bokstav till), så spelar det ingen roll. Ofta står de båda klassningarna hopskrivna, t ex SG/CE .
När det gäller växellådsoljan så har någon fått beteckningarna om bakfoten. Viskositetsbeteckningar SAE 0-60 avser nämligen endast motoroljor , SAE 70 och uppåt avser växellådsoljor. GL4 är en API-klass för växellådsolja med måttliga mängder "EP-tillsatser", dvs den fungerar bättre än en ren mineralolja (GL1) i t ex en hypoidväxel med glidfriktion, men den är inte riktigt så "hal" och aggressiv mot kopparlegeringar som GL5 är.
En motoroljeviskositetsklass 20W-40 motsvarar
ungefär en växellådsoljeviskositestklass 80W-90.
I praktiken fungerar nog praktiskt taget vilken växellådsolja eller "kombiolja" som helst tillräckligt bra i detta fall. När man väljer
viskositet kan man också ta en extra funderare på under vilka förhållanden traktorn ska användas, jag misstänker att Fiats ursprungliga rekommendationer är anpassade för hårdkörning i jordbruksarbete i varmt italienskt klimat, och för svenska förhållanden med lägre medeltemperaturer, kanske en lite mer tunnflytande
olja är lämplig.
NLGI2 är en klassning som uppfylls av så gott som alla vanliga universalfetter, chassifetter mm. Såna fettpatroner som t ex Swedol säljer billigt på kampanj ett par gånger om året eller det första man hittar på någon mack eller Biltema.