Men i det fallet går ju motorn som ottomotor enligt vad jag beskrev ovan, inte enligt dieselprincipen!
Dieselprincipen förutsätter ju att motorn suger in enbart
luft genom insugningsventilen, och bränslet tillförs i slutet av kompressionstakten och början av förbränningstakten, i samma takt som det brinner upp.
När bränslet (gengasen) är blandat med luft redan innan det sugs in i cylindern, så är det definitionsmässigt en ottomotor och ingen diesel, även om man kanske utnyttjar dieselteknik med
insprutningspump och
spridare för att tillföra tändbränsle.
Gengas går utmärkt att komprimera, det sker ju i motorn under dess kompressionsslag om inte annat. Men den tål inte att förvaras i komprimerad form eftersom det mesta av koloxiden snabbt sönderfaller till koldioxid och kolpulver.
Tekniken som APL, Statens maskinprovningar mm använder, brukar kallas blandgasdrift eller dieselgasdrift. Även om man kan få motorn att gå med så liten mängd
brännolja som 2/3 av tomgångsmängden, så måste man i praktiken använda mer, kanske dubbla tomgångsmängden. Detta för att inte spridarna ska koksa igen. En allvarlig nackdel med tekniken är att all gengas brinner upp omedelbart då tändbränslet börjar sprutas in, så att förbränningen sker med konstant volym enligt ottoprincipen, inte konstant
tryck enligt dieselprincipen. Det leder dels till mycket otrevliga avgasutsläpp (framför allt mycket högre NOx-utsläpp än en dieselmotor som verkligen går som en diesel) och dels till kraftiga dieselknackningar, som ökar risken för t ex blåsta topplockspackningar, sprickor i kolvar eller
topplock, skurna kolvbultslager mm. Dieselgasprincipen ska man inte använda om man har möjlighet att köra en motor på något bättre sätt, enda gången den kan komma till användning är om det gäller att snabbt konvertera en massa dieselmotorer till gengasdrift i ett svårt nödläge då man
saknar resurser och tid för en seriös motorombyggnad.
Statens maskinprovningars gasgeneratorer byggde INTE på Imbert-teknik, utan de var en vidareutveckling och förenkling av de generatorer som Svenska Gengasaktiebolaget tog fram mot slutet av krigstiden. Skillnaderna mot Imbert är framför allt att de inte har den dubbelmantlade bränslebehållaren med alla dess nackdelar, t ex att bränslet värms upp i förväg och all vattenånga som drivs ut ur fuktig ved måste passera härden, samt att härden är helt omkonstruerad så att härdring och munstycken är lätta att byta ut, och "ormboet" för primärluftintaget är ersatt med en hållbarare och mer lättlagad konstruktion. Bränslebehållaren i de svenska generatorerna är enkelmantlad och försedd med anordning för att driva av kondensvattnet från fuktig ved (s k monorator).
Även ett troll kan flyga vante 
