En enfas asynkronmotor med ständigt inkopplad startkondensator (även kallad driftkondensator) kan få olika startegenskaper beroende på kondensatorns värde.
Rent allmänt kan man säga att ju större kondensator desto bättre startmoment, men då kommer istället motorn att brumma och vibrera då den går med lätt last. Tomgångsförlusterna blir också onödigt höga med en lite väl stor kondensator.
Motorer som som regel startar obelastade och ofta går länge i tomgång (pelarborrmaskiner, bänkslipmaskiner mm) brukar ha en förhållandevis liten startkondensator, men motorer som ska starta mot full last och normalt aldrig går obelastade (kompressorer, vattenpumpautomater mm) har en större kondensator.
Man kan också påverka motorns startmoment och andra egenskaper genom hur statorlindningen och spåren i den kortslutna rotorn är utformade. En lömsk sak är motorer som visserligen har bra startmoment men som får en "dipp" i vridmomentkurvan vid kanske 1/3 av fullt
varvtal. Om en sådan motor ska dra igång en tung last så kan den bli hängande vid "dippens" varvtal och kommer aldrig upp till fullt varv.
Det är värt att komma ihåg att startmomentet är MYCKET kraftigt beroende av nätspänningen, och enfas asynkronmotorer är känsliga för spänningsfall i starten. Desto värre eftersom de också brukar dra hög startström. En tumregel är att om t ex spänningen sjunker 10 % så sjunker startmomentet minst dubbelt så mycket - alltså minst 20 %.