Ptr: Tack för svar! Ja, det är precis så jag tänker också! Något måste vara galet, tänker jag, eftersom jag är och micklar på ställen där man ursprungligen borrat koniska hål i både bord och stöd för att förankra positionen med metallsprintar. Dessa har jag alltså fått ta lös. Jag har suttit säkert 1-2 timmar och bara stirrat på hur den är uppbyggd och jag får inte ihop det på annat sätt än att hålen måste tas upp (10st). Problemet är det inte finns någon annanstans att ta ifrån. Klingan går inte ihop med spåret för släden och/eller anhållet. Eftersom man inte kan justera klingans vinkel mot bordet på något sätt, varken så klingan går parallellt med anhållet eller 90 grader mot bordets yta (ja, man kan ju inte justera något alls förutom spänningen på remmen
så har jag kommit fram till att det krävs brutalare metoder. Det skiljde rätt mycket också. ca 2mm på ca 35-40cm känns enormt mycket. Då jag kör en smygvinkel i spåret i bordet.
Min tanke är att sågen kanske är 50 år något (eller mer?) och vem vet allt som den varit med om under den tiden. De första 40 åren stod den säkert tryggt på något snickeri men sedan har väl någon fyndat eller fått den och den har flyttats runt med
pallgafflar och säkert fått utstå rätt omild behandling som 'brukssåg för att klyva en regel'. Eftersom jag inte har några att sträva efter så jag kan kontrollmäta om och vart det blivit stukat så får jag nog bara gilla läget och anpassa där det är möjligt att anpassa. Mycket märklig konstruktion som sagt då allt hänger ihop. Nu är det gedigna saker så tanken var väl att man gör det rejält och rätt från början och sedan håller det sig så ända tills någon backar in i den med en
traktor, typ.
Ska lyfta av bordet imorgon och borra upp alla hål rejält så jag får lite mer
spel. Jag ska ta kort då så man ser allt lite bättre. Om någon då säger 'jamen din idiot, du kan ju bara mickla där istället' så får jag i alla fall lära mig något jag aldrig glömmer