En granne som bodde här i byn frågade om jag ville hjälpa honom att ta rätt på sin dynamit. Han hade i början av 50 talet fått tillstånd att köpa dynamit till sin gård.
Han hade det förvarat i en stållåda och när jag kom till honom så flöt dynamiten omkring. den hade fullständigt återgått till flytande tillstånd likt grov gröt. Hur många kilo som var där vet jag inte men det var alldeles för mycket.
Vi fick ta och ösa upp det med en trädgårdsspade och lägga det i en spann gå ned till sjön ro ut ett stycke och hälla ut sörjan. In igen för en ny spannfyllning.
Det var för
ungefär 30 år sedan och grannen
lever inte längre, dock inte på grund av dynamiten.
Jag kommer ihåg att han sa till mig innan vi började, att om det smäller kommer vi inte att höra smällen.
Undrar just vad han menade med det