Hur många maskiner har en egen dikt?
Berätta gärna om ni vet.
Här är en maskin som både har ett monument byggt längs sidenvägen i Pakistan och en egen dikt, skriven av en som var med.
Denna maskin har burits och släpats fram genom oländig terräng på åsnor och krigsfångars ryggar och har varit en viktig länk i byggandet av den infrastruktur vi än idag använder oss av världen över.
Med 34 mm borrskär äter den sig igenom 35 cm medelhård granit på en minut.
Mer intressant läsning på Dagens Nyheter av Lars-Kristian Bergh från 1992-07-20:
"Han borrade Wallenberg i sank. Gustav Bergman..."
https://www.dn.se/arkiv/ekonomi/han-bor ... vagbyggen/
Till en okänd och namnlös maskin.
Tiden gått långt sedan vi börja fundera
att om möjligt en bättre maskin konstruera
Ideer i mångfald födde Bergman på löpande band
en del kom så på papper av ritarens hand.
Så blev de modellsnickarens tur att börja å knåpa
att få fram i ett stycke både vevhus å kåpa
De gick så till slut, efter ändringar mången
å prov å försök vi fick så igången.
Vi kalla den då för prov nummer två
å trodde väl alla vi jobb skulle få
Men fan flög i Sigvar, han tvåtusen spara
han tog hela kakan, åt helsike fick vi nu fara
Men Bergman den gången på maskin fick patent (1949)
fast nog trodde Sigvar de mest varit på skämt
Han väsnas å skrek å hota å locka
men i skiten till slut han själv kom till korta.
Men Bergman på nytt börja nu å fundera
att få fram något själv, jobb förtjänst med mera
Fredrik vi måste börja igen, vi ändrar de här
de skall bli bättre, va tror du, vi gör väl så här.
Så började Person rita i Anna Gretas jungfrubur
men den gången svek Bergmans välkända tur
De första försöket blev nog i de mesta en varj
vi veva å slet å fundera så man nästan blev arg.
Så börja vi ändra å lappa å laga
å hitta en del saker som nog var lite svaga
Vi ändra kanaler å gasernas gång
å till slut så lyckas vi få den igång.
Ibland stod strider så heta om vändspelsystem
om varsopcylinder kontra dekåven
Ibland gick det bra å resultaten blev goda
behåller vi systemet ha vi gjort oss en groda
Nu ser jag rött å blir arg, jag tänker på rinkoförgasaren
oj oj vilket jobb å sånt knåp i den kinkiga fasen
Den gav oss oändligt med jobb, var omöjlig att ställa
jag såg på dej Ivar, du hade god lust börja skälla
Ja vintern gick å våren kom å drivan smalt av tegen
å vi åkte flitigt ut å mätte Noravägen
Bland berg å sten bars maskin å borr i alla längder
å hål vid hål vi borra ner i stora mängder.
Å sommarn kom å den gick också åt
att få maskin att riktigt gå var lika svårt
Men Bergman sa min sak är klar, en plåt skall gasen styra
jag kom påt i natt klockan var då si 4
Nu vi ändrat nästan allt, ritning blev i massa
men allt mer å mer ansträngdes Bergmans kassa
Ett tröstens ord ej ofta någon sade
men goda råd hagla, Du nästa gång ta med en spade.
Men så till slut en ljusning kommit fram
vi slopa rinkonål å lyste den i bann
Bensin ur tank vi ta direkt
de va ju fan vi ej förr den nöten knäckt.
Nu blev åter nya prov med skapligt resultat
nu man igen på pennan satte fart
Modellen stöptes om, gjutarn gjorde vad han kunde
men rensa sanden ut han visst ej hunde.
E. F. (omkring 1950)
Är det någon bland läsarna som kan ge lite bakgrund till de tekniska lösningar man förkastade så skriv gärna en rad. Reservationer för stavfel.
Noravägen är gamla Roslagsleden norrut som numera heter Enebybergsvägen och börjar i höjd med Danderyds kyrka.
Bergknallen gubbarna perforerade under sina många försök ligger på västra sidan mot Rinkebyskogen, ungefär i det område där numera CityLink huserar.
Verkstan låg då på Artellerigatan, om det var nr 30, i backen mitt emot Hedvig Eleonora kyrka, är jag inte helt säker på. Verkstan låg i källarplanet med en sluttande infart för tunga transporter och gissningsvis mestadels under kvarterets innergård. De hade även en verktad inte långt därifrån på Skeppargatan, om det nu rent av var i samma kvarter.
Då produktionen tog fart på 60-talet blev lokalerna för små och verksamheten flyttade till Kalmar vilket någon annan gärna får komplettera med.
Fredrik, som skrev dikten, började hos Gustav Bergman 1940 och blev kvar till sin pensionering 1967.
Han trivdes bra med sin chef och de delade många fritidsintressen som jakt, båtliv och franska rivieran.
Bifogar ett foto från pensionsdagen med Fredrik till vänster, i slips och något allvarlig dagen till ära, och Bergman mer avslappnad till höger. Någon guldrova fick han inte, men förutom den fina blomkvasten något betydligt bättre och mer användbart, en kraftig pelarborr med många bra tillbehör för fräsning.
I förgrunden motorblocket av magnesium om jag minns rätt.
Talgan som hänger i bakgrunden har jag kvar liksom pelarborren.
sonsonen
mycket frågor, men detta har nästan blivit min hobby. 
