Vår lokala handlare/reparatör har ett veritabelt berg av trasiga, skrotade klippare på sin bakgård. Av dessa är uppskattningsvis 90% gula , 5% orange-röda och 5% röda. Det säger en del om Stigas kvalité, tyvärr. Men vill man ha ett pingisbord, en bob eller ett hockeyspel så är de inte helt fel.
Svärfar har haft en Stiga Park sen ca 15-18 år tillbaka. Ofta mycket bekymmer och han är allt annat än nöjd. Klippbordet har han fått byta helt, även om det första nog höll ca 10 år innan det rostade upp (trots rengöring och målning). Nu lessnade han och slog till på en Qvarna som levererades idag, tror den var på 18 hk eller något sånt. Vi får se vad den förmår.
En kollega har också Stiga, fast en något mindre men med frontklippare. Även den har behövt nytt klippbord, nya lager och diverse annat trots att den skötts enligt konstens
regler. Alltid något som strular. Även motorn har bytts men det kan man knappast lasta Stiga för eftersom det är en B&S precis som på de andra.
Min mor har däremot har sen ca 15-16 år en Qvarna med hydrostatdrift. 18 hk tror jag. Några småsaker har inträffat, byta avtorkad bränsleslang och något fix med klippaggregatet sen svågern provkörde och fastnade i en ståltråd med den. I övrigt har den gått perfekt hela iden.
Nu kan man ju inte bedöma en ny maskin av ett visst märke bara på just dessa maskiner (med några år på nacken) men jag hade personligen
aldrig köpt en Stiga oavsett om det är en handjagare, motorgräsklippare, robot, trädgårdstraktor eller åkgräsklippare.