Som jag sagt innan, jag
vet inte hur det funkar att hyvla bort bark, jag bara skriver vad jag
tror. Jag försöker bara använda mina erfarenheter om att hyvla trä och att barka med manuell barkspade och flytta över detta på ditt projekt.
Tror du på din idé så kör! Om inte annat så lär vi oss något av det hela (för jag hoppas och tror att du delar med dig av både bra och dåliga erfarenheter).
Jag var precis ute och fotograferade kuttern på en rikthyvel. Första bilden roterar kuttern motsols (fotograferat från remskivesidan) och andra roterar den medsols (fotograferat från arbetssidan).
Här syns rundningen i spännlinjalen som bryter spånorna så de blir korta och släpper lätt. Jämför när man handhyvlar. Då kan man få spånor som är en halvmeter långa! Inget bra i maskinen.
Man ser även att spännlinjalen är
konisk så även om skruvarna lossnar så kommer själva spännlinjalen fara ut en aning och låsa stålet så inte allt flyger iväg. Har hört en historia om en kraftig gjutjärnshyvel som antingen hade fyrkantskutter eller klaffkutter (kommer inte ihåg vilket). I båda fallen finns det lite tyngre järnbitar än stålen i en säkerhetskutter som jag fotograferade här ovan. I vilket fall som, något lossnade under drift och for, tack och lov, rakt neråt. Det slog av hyvelns gjutjärnskropp på mitten!
Det är alltså mycket stora krafter i rörelse, så
Skru'ares påpekande om att tänka på säkerheten är mycket viktigt.
När man hyvlar trä så vill man att stålen rör sig så mycket som möjligt längs med träet för att inte fläka upp. För din del borde det vara tvärt om eftersom du vill slå bort barken, alltså borde du ha så mycket lyft i hyvelstålet som möjligt. En kutter med liten
diameter borde göra detta bättre än en stor. Jag gissar att det är lättare att ta all bark i ett spån istället för att ta flera tunna lager. Man borde kunna ha ett
hjul som går framför kuttern och bestämmer hur djupt kuttern går. På detta vis får man en automatisk följning av stockens form.
Justerbar höjdskillnad mellan kutter och hjul ger att man kan justera för olika tjock bark.
En hyvel vill man ha så vass som möjligt för att lätt kunna hyvla och skära genom träet. En barkspade ska vara lite halvtrubbig så den inte skär ner i träet. Jag gissar att du slår bort barken lättare med din kutter om den är trubbig eftersom den då inte skär av barken, men å andra sidan så kommer det att gå hemskt tungt om stålen kommer ner till träet.
När det gäller hållfastheten på framför allt stålen, men även kuttern, så har du en hård nöt att knäcka. Ju mindre stålen sticker ut från kuttern desto starkare blir det, men samtidigt kan du bara ta tunnare spån.
Ju flackare anfallsvinkel stålet har mot träet desto tjockare (och därmed starkare) blir stålets tvärsnittsarea, men ju mer man vinklar stålet desto längre ut mot periferin kommer detta på kuttern och försvarar denna. Det är här vi går mot Toost:s övre vänstra stål. Jag tror (än en gång baserat på hur en hyvelkutter ser ut) att du ska ligga där, alltså högt upp till vänster.
Är det den övre eller nedre av Toosts förslag som bryter bort barken bäst ? Rundning under hur skärstålet, är det på stålet eller på fasta delen som är svetsad ? Förklarande bild på det vore bra....
Men jag måste fråga (ursäkta om det framkommit tidigare i tråden), varför vill du ha stål över huvud taget? Vore det inte enklare att göra en "kutter" / vals som på Bark-Lasse? En massiv järncylinder med spiralvridna fyrkantsjärn påsvetsat. Detta fungerade bevisligen.
Det blir sena kvällssvar från min sida nu. Kvällsmacka med fika och maskinisten 
