Start av långtidsavställd Viking I (91)

#1 » 22:02:21, 25-12-2017

Stått ett par år, startade upp den med nytt batteri. Gick några minuter sen dog den, Var börja felsöka. Hade nytt bränsle med lite olja i för s,äkerhets skull om separatsmörjningen skulle krångla. Var sitter bränslefiltret och är det tvunget ta loss förgasaren för renblåsning. Vad tror ni som har fixat dylika problem?
Matsleo

#2 » 22:45:48, 25-12-2017

Det är inte säkert att det finns något separat bränslefilter, däremot finns det förmodligen en sugsil i tanken och eventuellt någon sil eller filter inbyggt i bränslepumpen.
Är bränslepumpen separat eller är den hopbyggd med förgasaren? Om det rör sig om en förgasare med inbyggd membranpump så är ett gott råd att inte ens tänka på att försöka plocka isär den innan man har läst på i verkstadshandbok om den.
Ett vanligt fel, speciellt om allting är kallt när man försöker sig på första startförsöket, är iskristaller i bränslepumpen, som antingen hindrar membranet att röra sig eller lägger sig i någon av backventilerna. Det kan också hända att sugsilen fryser igen om det fanns vatten i botten av tanken. Enklaste sättet att lösa detta problem är att få in skotern i varmgarage över natten, om det är mycket vatten och annan bottensats (barr, kottar, mossa, smärre vedträn mm är inte ovanligt) i tanken kan det vara lämpligt att ta loss den (även om det är motbjudande mycket mekande) och vända den upp och ner för att tömma den grundligt.

En lömsk sak med vissa Yamaha är att separatsmörjningen inte mynnar mellan förgasare och insugningsport som på "normala" skotrar, utan istället tillförs oljan via ett T-stycke till bränsleledningen före förgasaren. Om det är mycket kallt och det kommer in en stor klump med trögflytande olja på en gång kan det hända att den lägger sig i vägen så att bränslepumpen inte lyckas trycka fram någon bensin. Även detta problem löser sig i värme, och har man en gång fått igång maskinen och fått lite omsättning på bränsle och olja så sköter det sig bra resten av säsongen sen.

#3 » 22:50:40, 25-12-2017

Viking har separat pump och trottelförgasare. Ska även ha ett slangfilter. Hade felsökt i följande ordning.
1. Har du gnista?
2. Startar den till om du "snapsar" direkt i cylindern?
3. Får du bränsle fram till förgasaren när du drar i startsnöret?
4. Får du bränsle fram till pumpen?

#4 » 01:09:29, 27-12-2017

Tack för goda råden. Skall testa de möjliga nästa gång jag kommer till kallgaraget om några dagar.
Matsleo

#5 » 00:03:50, 03-01-2018

Har provat idag igen efter enkel rengöring av förgasare. Har ej tillgång till tryckluft på stället.
Finns fina gnistor och full fart på startmotorn, men surar ner sig omgående på stiften. Vill mao ej starta.
Kan det vara något med förgasaren i alla fall eller är jag ute och "cyklar "nu ?
Hälsn. Matsleo

#6 » 00:54:19, 03-01-2018

Det kan ju tänkas att flottörventilen inte stänger av någon anledning, så att förgasaren flödar över.

Men mest troligt är väl att motorn helt enkelt har blivit grundligt sur. Prova att "köra ur den" - tändstiften urtagna, stängd bränslekran, fullgas, bra fart på startmotorn en lång stund. Värm tändstiften innan du sätter tillbaks dem så att inte ev överskottsbränsle kondenserar så lätt vid första startförsöket.
En del skotermotorer är mycket känsliga för att slå igen tändstiften direkt efter kallstart, om man försöker varva eller belasta motorn för tidigt. Det finns fall där det är säkrast att överhuvudtaget inte röra gasen förrän motorn går bra på tomgång utan choke.

#7 » 01:28:41, 03-01-2018

En Viking i bra skick ska inte sura ner sig så lätt. Men gör som Torbjörn säger innan du river förgasaren. Byt gärna stift också. De andra kan du ha skramlandes i packlådan som reserv :mrgreen:

Spottar det bränsle ur tändstiftshålen kan du vara säker på att förgasaren flödar. Annars bör den starta efter ovan nämnda manöver. Kör den gärna varm rätt direkt. Kan den sedan inte gå på tomgång utan att sura så är flottörventilen misstänkt. :smile:

#8 » 23:21:39, 09-01-2018

Hej igen. Har efter julfirande och snöslungande med avslutande stormbyar äntligen kunnat ägna mig åt Vikingen (utomhus uppdragen på en släpvagn).
Har följt mina rådgivares tips och äntligen fått igång skotern. Bara det att efter den gått ca 3 min och borde vara varm nog att lämna chokeläge, så klarar den inte det. Stängd choke och den dör ut. Finns annan förklaring än skit i förgasaren, som gör att den får för lite soppa?
Orkar någon svara?

#9 » 07:01:00, 10-01-2018

Om de inte går utan choke på tomgång skulle jag gissa på lågfartsmunstycket som är tätt.

**#10** » 09:17:08, 10-01-2018

En Skidoo 250 jag hade, frös ofta i förgasaren.
Så du kan ha vattendroppar i denna...

En kupefläkt mot förgasaren med en filt över tinar upp.

Det luriga är att det fryser i förgasaren även om det är milt
, p g a luftflödet, som kyler.
På skotern satt även en adapter av plastmaterial mellan förgasare och motor, säkert för att förhindra ånglås när motorn var riktigt varm. Men den isolerade också, så förgasaren frös gång på gång.

Jag hällde i K-sprit i ny bensin, efter att jag tömt tanken, så var det problemet borta. Isopropylbaserat karburatorskydd rekommenderas av Polaris, ej metanolbaserat.

**#11** » 09:22:28, 10-01-2018

Hur väl har du kikat genom förgasarna?

Mången skoter har genom åren skurit pga igenärgade lågfartsmunstycken. De första åren med blyfritt hade bensinen tillsatsmedel som var outstanding på att sätta igen munstycken. Hundratals Rotax 503 och 550 har dött pga detta och jag har svårt att tro att Rotaxmotorerna har varit mera utsatta än andra. Nu på slutet är det den ökande spritinblandningen som är boven, spriten har med sig en massa vatten som orsakar/möjliggör korrosion.

Jag skulle aldrig ge mig på att veva igång en skoter som stått ett tag utan att kolla genom förgasarna ordentligt.

**#12** » 10:13:45, 10-01-2018

Redan på 80-talet blandades sprit i bensinen vid behov (mest vintertid) i Sverige, för att slippa problem med kondensutfällning och frysning i tankbilar och underjordiska tankar som inte låg på frostfritt djup. Det enda som har ändrats på senare år är att åtminstone 95-oktanig bensin sedan ca 1995 har samma inblandning året runt.

Problemen med tomgångsmunstycken som ärgar igen när motorn står stilla har nog snarare att göra med fuktig luft i flottörhuset och omkring förgasaren, än med bränslets egenskaper. Tomgångsmunstycket sitter ju över bränslenivån i flottörhuset, så när motorn står stilla och det inte finns något undertryck, finns inget bränsle utan bara luft där.

Förr var det mycket mer vanligt än idag att munstycken sattes igen pga att kemiskt ostabil bensin bildade hartser när den fick stå ett tag. Det problemet var nog som värst på 70- och 80-talet, men är inte så allvarligt nu längre pga bättre teknik i raffinaderierna och skärpta krav i standarder för bensin.

Metanol förekommer överhuvudtaget inte i "K-sprit" i Sverige, eftersom metanol är giftklassat. Förr var billiga märken av K-sprit (sådan som såldes på t ex ÖoB och Biltema) i stort sett ren isopropanol, numera är nästan all K-sprit en blandning av etanol, isopropanol, emulgeringsmedel "diskmedel" och eventuellt något smörjande. Tyvärr har det gjort att modern K-sprit inte längre är användbar för t ex rengöring i elektroniksammanhang.

**#13** » 13:11:09, 10-01-2018

Låter som att en extra rengöring av förgasaren bör genomföras.
Går den annars bra med choken i? Om du håller gas, kan du då släppa på choken?

**#14** » 14:38:49, 10-01-2018

torbjorn_forsman skrev:Redan på 80-talet blandades sprit i bensinen vid behov (mest vintertid) i Sverige, för att slippa problem med kondensutfällning och frysning i tankbilar och underjordiska tankar som inte låg på frostfritt djup. Det enda som har ändrats på senare år är att åtminstone 95-oktanig bensin sedan ca 1995 har samma inblandning året runt.

Problemen med tomgångsmunstycken som ärgar igen när motorn står stilla har nog snarare att göra med fuktig luft i flottörhuset och omkring förgasaren, än med bränslets egenskaper. Tomgångsmunstycket sitter ju över bränslenivån i flottörhuset, så när motorn står stilla och det inte finns något undertryck, finns inget bränsle utan bara luft där.

Förr var det mycket mer vanligt än idag att munstycken sattes igen pga att kemiskt ostabil bensin bildade hartser när den fick stå ett tag. Det problemet var nog som värst på 70- och 80-talet, men är inte så allvarligt nu längre pga bättre teknik i raffinaderierna och skärpta krav i standarder för bensin.

Metanol förekommer överhuvudtaget inte i "K-sprit" i Sverige, eftersom metanol är giftklassat. Förr var billiga märken av K-sprit (sådan som såldes på t ex ÖoB och Biltema) i stort sett ren isopropanol, numera är nästan all K-sprit en blandning av etanol, isopropanol, emulgeringsmedel "diskmedel" och eventuellt något smörjande. Tyvärr har det gjort att modern K-sprit inte längre är användbar för t ex rengöring i elektroniksammanhang.

Överlägset största problemet med skurna skotrar pga igensatta lågfartsmunstycken var det om jag inte missminner mej på sent 90-tal. Dom blandade en period ett tillsatsmedel i soppan som obönhörligen bildade något slags vitt jox som kunde slå igen ett munstycke över en sommar.

I modern tid så ÄR Spriten definitivt ett bekymmer. Kompisen som har en ganska stor skoterhandlarverksamhet håller med. De maskiner som skurit pga igensatta munstycken är nästan uteslutande fläktkylda maskiner. Detta förklarar han med att: "Fläktisarna" ägs/köps och körs till stor del av, om vi undantar yrkesmässigt bruk, äldre och/eller mindre intresserade skoterägare.
Dessa tankar uteslutande 95 oktan då det är några ören billigare.
95an innehåller mer sprit, (eller gjorde i alla fall till för bara något år sen, hur det är nu vet jag inte). Maskinerna framförs i sakta mak långa sträckor på delgas går för magert då munstyckena helt eller delvis satts igen och motorn skär.

INGA maskiner som uteslutande gått på 98 oktan har kommit in med igensatta lågfartsmunstycken, 98an har, eller hade då i alla fall, lägre spritinblandning.

**#15** » 15:18:34, 10-01-2018

Å andra sidan är det knappast troligt att en skotermotor som körs på delgas någonsin skulle skära pga för mager blandning. Det är något som bara förekommer vid fullgaskörning, då en motor med termiska problem kan behöva få kolvtoppen lite extra kyld genom bränslets förångningsvärme.
För övrigt går det ju åt mer värme för att förånga etanol än för att förånga bensin, så om bränsleblandningen är densamma (räknat som AFR), så kommer bensinen att kyla motorn bättre om litegrann etanol är iblandat. Kör man på delgas så kommer kolven att klara sig bra, så länge motorn får kylning och smörjning.

Etanolinblandningen i vanlig bensin (dock inte alkylatbensin) har varit 5 % sedan mitten av 90-talet, mer än 5 % tillåts inte av EU. En del oljebolag säger att deras 98-oktaniga bensin brukar vara fri från etanol sommartid, på vintern kan det dock förekomma etanolinblandning även där om man har problem med isbildning i distributionsskedjan. Alkylatbensin brukar inte ha etanol iblandad.

När fläktkylda skotrar skär så beror det vanligtvis på dumma konstruktioner när det gäller luftintag i huven mm, ofta klarar de sig inte bara med fläkten utan är också i behov av fartvindskylning. Om man kör sakta i tungt före så är det samma luft som blåses runt gång på gång i motorrummet och blir varmare och varmare, om föraren inte hör tecknen på småspikningar eller knack i tid så får man säkert en kolvskärning. Riktigt illa är det på en del fläktkylda Polaris där kylfläktens luftintag sitter alldeles intill ljuddämparen, så kylluften blir rejält förvärmd om det inte finns någon fartvind som räddar situationen.