Maskinisten

Surgubben skrev:Nä, nu går jag och lägger mig. Blir väl en massa skit på varvet imorgon så huvet måste vara klart. Tack för gott bollplank. Vi hörs!

Håller ni på med uppstart av nybygge eller överhalning?

Hej igen!
Ledsen att jag varit tyst en stund. Problem med internet och har bara en sån där smart lur att skriva med.
Om den varit så förbannat smart kunde den skrivit själv så hade jag sluppit trycka fel med mina prinskorvar...

Jag återkommer!

Conversion förresten...

Finns en penna å skrive med, som heter smart den å.

Är Fartygsingenjör, eller Sjöingenjör har jag bestämt för mig det eg. heter, men säger maskinist eller båtmaskinist. Är med inom offshore, supply, och visst är ledigheten en stor del av fördelarna med jobbet. Har varit ute lite på bilbåt tidigare och det var mera sjöliv men oxå längre törnar.

Klas Kraft skrev:Har aldrig skämts, men trött ibland på frågor som " va! sover ni ombord?" eller " kör ni om natten?" eller " du dricker mycket va?" glömmer aldrig när jag mönstrade för lumpen och psykologen när hon fick veta vad jag jobbade med "har du problem med spriten?" var första frågan efter det...... så ibland har man svarat på frågan vad man jobbar med att man jobbar med motorer. punkt för att slippa alla fördommar/ okunskap.
Sen kräver det här yrket en del av privat livet som delas med andra typ asfalts rallare och dylikt, att vara hemifrån långa perioder från familj och vänner, vilket i sin tur kräver att man träffar en partner som kan ta vara på sig själv och barn när man är borta, dock när man är hemma så är man ju mycket närvarande pappa, glad och pigg när de andra kommer hem från jobbet/ skola, tröttna och slitna maten klar osv.
som så med allt är det för och nackdelar, men fråga vilket sjöfolk som hellst varför han/hon jobbar till sjöss så är det för ledigheten! säger han något annat så ljuger han

Nu är internet igång igen och jag tänkte att jag kanske skulle svara på frågan om varför just jag skäms ibland:
Jag känner väl att yrkesstoltheten fått stå tillbaka till förmån för automatik, snabba lösningar och byråkrati. När jag gick ut så började man som motorelev och fick vaska skithustankar på insidan, rengöra tanktak och hämta pilsner till gubbarna vid kannhalning. Däri har man den första gallringen av vem som verkligen vill vara till sjöss för det livet det innebär och vem som vill springa runt med axelklaffar och spela Allan.
Jag anser att om man går igenom en process av ren terror och ändå vill vara kvar så finns det något inom en som gör att man är utvald för yrket (livet). Nu finns inte den processen längre, däremot är det så att kreti och pleti går till sjöss för ledigheten och pengar, och då har man liksom tappat själva kärnan av att vara sjöman.
Jag har aldrig varit med om så många olyckor och skador som när jag var offshore och jag vill påstå att 90 procent av dom som råkade ut för elände hade sig själva att skylla. En gång fanns det något som hette "Gott Sjömansskap" och "Sunt Förnuft". Det första de sa i offshore var att "Det finns inget som heter sunt förnuft, här är det HSEQ som gäller...
Så jag är väl en av de där lögnarna som Klas nämnde
Därför skäms jag, pga den riktning utvecklingen tagit.

Det är nog väldigt olika det där. Vi som kajkat runt vid kusten med timmerdragare, bogserare och dykfartyg räknas väl inte. Jag blev då trött på att var blöt och kall jämt.
Min kompis som blev gnist för 35 år sedan är det fortfarande och trivs. Men han som började i mässen stod inte ut med en överd**lig kock.
Olika som sagt, men erfarenheter rikare.

Surgubben skrev:

Klas Kraft skrev:Har aldrig skämts, men trött ibland på frågor som " va! sover ni ombord?" eller " kör ni om natten?" eller " du dricker mycket va?" glömmer aldrig när jag mönstrade för lumpen och psykologen när hon fick veta vad jag jobbade med "har du problem med spriten?" var första frågan efter det...... så ibland har man svarat på frågan vad man jobbar med att man jobbar med motorer. punkt för att slippa alla fördommar/ okunskap.
Sen kräver det här yrket en del av privat livet som delas med andra typ asfalts rallare och dylikt, att vara hemifrån långa perioder från familj och vänner, vilket i sin tur kräver att man träffar en partner som kan ta vara på sig själv och barn när man är borta, dock när man är hemma så är man ju mycket närvarande pappa, glad och pigg när de andra kommer hem från jobbet/ skola, tröttna och slitna maten klar osv.
som så med allt är det för och nackdelar, men fråga vilket sjöfolk som hellst varför han/hon jobbar till sjöss så är det för ledigheten! säger han något annat så ljuger han

Nu är internet igång igen och jag tänkte att jag kanske skulle svara på frågan om varför just jag skäms ibland:
Jag känner väl att yrkesstoltheten fått stå tillbaka till förmån för automatik, snabba lösningar och byråkrati. När jag gick ut så började man som motorelev och fick vaska skithustankar på insidan, rengöra tanktak och hämta pilsner till gubbarna vid kannhalning. Däri har man den första gallringen av vem som verkligen vill vara till sjöss för det livet det innebär och vem som vill springa runt med axelklaffar och spela Allan.
Jag anser att om man går igenom en process av ren terror och ändå vill vara kvar så finns det något inom en som gör att man är utvald för yrket (livet). Nu finns inte den processen längre, däremot är det så att kreti och pleti går till sjöss för ledigheten och pengar, och då har man liksom tappat själva kärnan av att vara sjöman.
Jag har aldrig varit med om så många olyckor och skador som när jag var offshore och jag vill påstå att 90 procent av dom som råkade ut för elände hade sig själva att skylla. En gång fanns det något som hette "Gott Sjömansskap" och "Sunt Förnuft". Det första de sa i offshore var att "Det finns inget som heter sunt förnuft, här är det HSEQ som gäller...
Så jag är väl en av de där lögnarna som Klas nämnde
Därför skäms jag, pga den riktning utvecklingen tagit.

Håller med dig Surgubben, om inte till hundra % så nästan.
Missförstå mig rätt, men om det inte var för ledigheten så hade jag inte fortsatt med maskinist yrket så länge som jag gjort, när fru och familj blev aktuellt så funkar det inte med sexmånaders törnar.. som jag gjorde som motorman... och pengarna har aldrig varit bra förrän man blev senior befäl..(offshore) men precis som du tycker jag att yrkes kunnande/stollthet och sunt förnuft får stå tillbaka för HSEQ idioterna som springer ombord...
Därför har jag kört ångbåt om sommrana för att jobba med andra änden av skalan, helt handjagat och upp till yrkes kunnandet, det enda elektroniska vi hade var en gammal cykeldator som någon hade monterat på veven och visade varvtalet. Fan på sista offshore båten jag var på så hade vi inte ens peijlhål till tankarna.... allt låg på datorn... det är skillnad det.
Och jag har vandrat den långa vägen med början som jungman.. öste spannmål och blev stark i armarna
Och jag stör mig oxå på alla klantskallar i offshore som ställer till ändåmera pappers jobb.

Jag tror du och jag måste dela en kall och beklaga oss lite surgubben

Mats i Myrhult skrev:Det är nog väldigt olika det där. Vi som kajkat runt vid kusten med timmerdragare, bogserare och dykfartyg räknas väl inte. Jag blev då trött på att var blöt och kall jämt.
Min kompis som blev gnist för 35 år sedan är det fortfarande och trivs. Men han som började i mässen stod inte ut med en överd**lig kock.
Olika som sagt, men erfarenheter rikare.

Mats, i princip alla som jag träffat som jobbade i timmer dragarna tyckte att det var ett toppen jobb, så jag tycker det är synd att timmer transporterna lades ner innan jag började jobba, hade nog passat mig med....

Surgubben skrev:Förresten, Wärtsilä 46 är ingen imponerande motor, det är en helvetesmaskin!

Det där låter lite intressant i mina öron.

Har själv varit delaktig i att tillverka både maskinkomponenter och färdiga service-set för de där ''raringarna''
Allt från 20-22-32-34-46 och även 64:an som blev en bra kraftkälla på Vasklot.

Det där med spritfrågorna är nog inte så konstiga egentligen, iaf vad kusinen har berättat.
Varje morgon så skulle dom dricka ett stort dricksglas med hälften whiskey och hälften konjak.
Hon tyckte det var vidrigt, men vågade väl inte säga emot. Hon avskyr i dag båda sorterna.
Men det var i början på 70-talet och det har väl förändrats en hel del.
Fast fördomarna lever kvar...
Jag har fått för mig att det är alkoholförbud på många fartyg i dag.
Det är väl nästan värre med sommarsnedseglarna i sina små septitankar idag!

Klas Kraft skrev:

Mats i Myrhult skrev:Det är nog väldigt olika det där. Vi som kajkat runt vid kusten med timmerdragare, bogserare och dykfartyg räknas väl inte. Jag blev då trött på att var blöt och kall jämt.
Min kompis som blev gnist för 35 år sedan är det fortfarande och trivs. Men han som började i mässen stod inte ut med en överd**lig kock.
Olika som sagt, men erfarenheter rikare.

Mats, i princip alla som jag träffat som jobbade i timmer dragarna tyckte att det var ett toppen jobb, så jag tycker det är synd att timmer transporterna lades ner innan jag började jobba, hade nog passat mig med....

Det var väl ett OK sommarjobb, om man inte längtade för mycket till bikinibrudarna på badstränderna.
Senhösten var det väl sådär lagom roligt. Ett gäng jag känner/kände låg vid samma prick i två dygn, bara för att hålla timmersläpet rätt i stormen. Valet stod mellan att dra hårdare och riskera dra av vajern och därmed tappa släpet eller ligga där och guppa.

Hallå alla maskinister (även ni som kör grävmaskin och annat elände:-)

Nu är jag tillbaka. Ledsen för mitt långa uppehåll. Har jobbat sådär länge som tråden verkar belysa att man inte skall göra som familjefar.
Och jag har en regel som jag följer stenhårt: ring inte hem oftare än varannan vecka och internet det är nåt hittepå som man kan hålla på med när man inte har annat att göra.

Käringen har blivit på smällen igen, tror det är mitt fel och nu får man jobba ännu mer... Träden har blivit gröna och börjar bli bruna igen. Ja tiden går...

Jag skall ta och gå igenom lite inlägg så hörs vi!

I denna tråd var de mycket man känner igen sig i, både vad gäller kunskap, stolthet, frågor om jobb och om man har problem med spriten etc....... Kan bara hålla med om att man är här för ledighetens skull (1:1 system på 4 veckor på tankbåt)...synd dock att hemmadagarna går dubbelt så fort som de man är på jobb eller har man för många projekt ???

Har stjälv seglat en del år med 46 or.... de har sina egenheter men tycker de funkar bra tills man skruvar isär dem och ser misären som råder (fram förallt C maskinerna)..... brukar gå åt en hel del reservdelar om man säger så....

Enda saken som numer är väldigt bra är det här med internet tycker jag. Betyligt lättare att hänga med på denna sida samt hålla kontakten med arbetskamrater från förr och nu....

Ser fram emot kommande i denna tråd....