En natt i Buena Ventura 1971
Postat: 17:35:45, 29-01-2013En natt i Buena Ventura, Colombia.
Pass och pengar hos gnisten och iland som ett skott efter dagens slit och släp.
Tog en taxi till Schankelbacken, men taxichaffisen sa att det var mer eller mindre nedlagt utan nu var det mer hålligång på ett ställe som kallades Monterey !? Väl där så släntrar vi in på ett ställe med fagra damer och god mörk rom, runda flaskor som flickorna så galant spräckte perforeringen i kapsylen med en dask i botten. Efter en stund tar jag ett par bonitas med mig och går en runda för att upptäcka detta nya syndens näste. Hamnar på en bar med en massa holländare och naturligtvis även ortsbefolkning. Kollade var gång jag gick på muggen att pengarna fanns där de skulle, en smärre del i ena framfickan och resten i strumpskaftet. Helt plötsligt efter ett antal muggbesök upptäcker jag att alla pengar är väck och jag som har flera drinkar obetalda. Kollar runt i baren för att se om det finns några från den egna båten, men inte, bara holländare. Ber ”mina” bonitas att gå tillbaks till kassen så kommer jag senare. Efter en stund då flickorna gått smiter jag iväg ut, hinner kanske femtio meter då det står en bamsing i vägen, vänder mig om och där står två till, fan också, här blir det fajt. Han framför mig måttar ett slag som jag lyckas parera samtidigt får jag in en fin pärla så han stupar, vänder mig runt för att ta itu med de andra två. Tänker nu att här är det liv och död som gäller, får in en till smäll på den tredje, ser att en annan försöker resa sig, drar då på med träskon rätt i nyllet så träskon blir kvar halvvägs i käften, skymtar en rörbit svingandes i luften och sedan är allt svart.
Vaknar upp naken långt ner i en slänt av sten och byggmaterial med en djävulsk huvudvärk, känner med handen mot huvudet att det är alldeles kletigt. Kravlar mig uppför slänten och ser att det är totalt dött på vägen och att det ljusnar i horisonten. Stapplar mot kassen där en stor port har stängts, står där och bankar tills mammasan kommer och öppnar,yrvaken. Hon släpper in mig och visar mig en ”svettbox” där jag somnar.
Vaknar framåt förmiddagen av att en av flickorna står vid dörren med en handduk virad runt kroppen. Hon tar itu med mitt huvud som nu har torkat fast i kudden av allt blod, efter ett tag så är man spelklar igen. Vi skickar en liten pojke med en lapp till båten, där jag skrivit till försten att jag blivit nedslagen och robbad på mina kläder och behöver träskor, jeans och en t-skjorta. Så småningom dyker pojken upp med ett paket med kläder. Sedan blir det lunch med alla flickor, något som liknar havregrynsgröt med sirap och någon slags köttskivor bredvid, ganska ätbart faktiskt. Tackar för mig och blir skjutsad ombord av en okänd karl.
Väl kommen på landgången så står chiefen och gormar; Var f-n har du varit, skrivaren Tito har kontaktat polisen och de är ute och letar efter dig. Fick mig en rejäl utskällning som upphörde plötsligt då kapten Horndahl skred fram och sa; Men vad skönt att Frisk kommit tillrätta. Chiefen lugnar så småningom ner sig. Sedan var det bara och kränga på sig Johnsonoverallen och ta sig ner i maskin. Tackade försten Åke L. för lånet av träskorna hans, som dock var för små men dög bra ändå en stund.
Från La Guaira skickade jag de peson jag hade kvar i hytten till kassen för den nerblodade kudden och allt det andra jag fick till livs.
Så kan det gå. Funderar ibland hur det gick för han med träskon i käften, tandlös blev han i alla fall, och dom trodde säkert att jag var död, men det får jag tacka min tjocka skalle för att jag inte blev.
Pass och pengar hos gnisten och iland som ett skott efter dagens slit och släp.
Tog en taxi till Schankelbacken, men taxichaffisen sa att det var mer eller mindre nedlagt utan nu var det mer hålligång på ett ställe som kallades Monterey !? Väl där så släntrar vi in på ett ställe med fagra damer och god mörk rom, runda flaskor som flickorna så galant spräckte perforeringen i kapsylen med en dask i botten. Efter en stund tar jag ett par bonitas med mig och går en runda för att upptäcka detta nya syndens näste. Hamnar på en bar med en massa holländare och naturligtvis även ortsbefolkning. Kollade var gång jag gick på muggen att pengarna fanns där de skulle, en smärre del i ena framfickan och resten i strumpskaftet. Helt plötsligt efter ett antal muggbesök upptäcker jag att alla pengar är väck och jag som har flera drinkar obetalda. Kollar runt i baren för att se om det finns några från den egna båten, men inte, bara holländare. Ber ”mina” bonitas att gå tillbaks till kassen så kommer jag senare. Efter en stund då flickorna gått smiter jag iväg ut, hinner kanske femtio meter då det står en bamsing i vägen, vänder mig om och där står två till, fan också, här blir det fajt. Han framför mig måttar ett slag som jag lyckas parera samtidigt får jag in en fin pärla så han stupar, vänder mig runt för att ta itu med de andra två. Tänker nu att här är det liv och död som gäller, får in en till smäll på den tredje, ser att en annan försöker resa sig, drar då på med träskon rätt i nyllet så träskon blir kvar halvvägs i käften, skymtar en rörbit svingandes i luften och sedan är allt svart.
Vaknar upp naken långt ner i en slänt av sten och byggmaterial med en djävulsk huvudvärk, känner med handen mot huvudet att det är alldeles kletigt. Kravlar mig uppför slänten och ser att det är totalt dött på vägen och att det ljusnar i horisonten. Stapplar mot kassen där en stor port har stängts, står där och bankar tills mammasan kommer och öppnar,yrvaken. Hon släpper in mig och visar mig en ”svettbox” där jag somnar.
Vaknar framåt förmiddagen av att en av flickorna står vid dörren med en handduk virad runt kroppen. Hon tar itu med mitt huvud som nu har torkat fast i kudden av allt blod, efter ett tag så är man spelklar igen. Vi skickar en liten pojke med en lapp till båten, där jag skrivit till försten att jag blivit nedslagen och robbad på mina kläder och behöver träskor, jeans och en t-skjorta. Så småningom dyker pojken upp med ett paket med kläder. Sedan blir det lunch med alla flickor, något som liknar havregrynsgröt med sirap och någon slags köttskivor bredvid, ganska ätbart faktiskt. Tackar för mig och blir skjutsad ombord av en okänd karl.
Väl kommen på landgången så står chiefen och gormar; Var f-n har du varit, skrivaren Tito har kontaktat polisen och de är ute och letar efter dig. Fick mig en rejäl utskällning som upphörde plötsligt då kapten Horndahl skred fram och sa; Men vad skönt att Frisk kommit tillrätta. Chiefen lugnar så småningom ner sig. Sedan var det bara och kränga på sig Johnsonoverallen och ta sig ner i maskin. Tackade försten Åke L. för lånet av träskorna hans, som dock var för små men dög bra ändå en stund.
Från La Guaira skickade jag de peson jag hade kvar i hytten till kassen för den nerblodade kudden och allt det andra jag fick till livs.
Så kan det gå. Funderar ibland hur det gick för han med träskon i käften, tandlös blev han i alla fall, och dom trodde säkert att jag var död, men det får jag tacka min tjocka skalle för att jag inte blev.
