När det gäller att skölja ett
kylsystem så brukar jag gärna efter sköljningen köra några dagar med bara vatten i kylsystemet och kolla att det inte blir grumligt, innan jag gör den slutliga glykolfyllningen. Men det är ju långt ifrån alltid man har möjlighet att vara så noga.
Ett ställe som brukar vara svårsköljt är värmepaketet, där kan man behöva koppla loss slangarna och spola ur det separat. Samma sak med ev vattenkylda oljekylare.
Ur kemisk synpunkt beter sig etylen- och propylenglykol så gott som exakt lika. Det är tillsatserna som avgör hur glykolen beter sig när det gäller att hindra korrosion, pannsten mm.
När den där motorn konstruerades var det bara etylenglykol som fanns på marknaden som bilkylarvätska, och kemin för glykoltillsatser var ganska grovhuggen och outvecklad jämfört med idag. Så vilken glykol som helst som finns på marknaden nuförtiden är nog på alla sätt bättre än de som fanns när motorn var ny.
Propylenglykol började väl dyka upp omkring 1990, och longlifeglykoler kom under andra halvan av 90-talet. VAG var väl först med att speca longlifeglykol för sina personbilar från 1996 eller 97 års modeller, och ganska snart följde de flesta biltillverkare efter.