Enda anledningen till att inte ha stor tank till liten
kompressor är om man använder den så sällan att den som regel är trycklös när man startar den, och så har man bråttom att få upp trycket. Fördelen med stor tank är ju att kompressorn inte behöver starta och stoppa så ofta.
Små tryckluftmutterdragare är inte starkare än en elmutterdragare. Jag har helt och hållet slutat använda sådana för hjulbyten - lossar muttrarna med fälgkors, skruvar ut och skruvar dit dem med en liten laddbar skruvdragare, drar åt slutgiltigt med momentnyckel.
Ska man ändå använda en tryckluftmutterdragare så räcker en liten encylindrig enfaskompressor med 20-30 liter tank utmärkt. Dock är det viktigt att inte ha för lång och klen
slang som ger onödigt tryckfall. Hellre max ett par meter slang och släpa med sig kompressorn runt bilen.
Bättre än en lång slangvinda är att göra en fast installation med t ex 15 mm kopparrör och VVS-delar, och sätta upp tryckluftuttag där det behövs. Då är det också lätt att, om nödvändigt, hänga på större tankar utöver kompressorns egen. Se dock till att sätta kondensavtappningskranar här och var, och lägg rören med fall mot avtappningskranarna.
Uttag som sitter på icke frostfria ställen bör vändas så det inte kan bli vatten stående i uttaget.
Jag tycker för min del att om man ska så hög motoreffekt som 2,2 kW så är det bättre med trefas än enfas. Enfas asynkronmotorer drar hög startström, det kan ge störande blinkningar i lyset om man har klent elnät, den höga lasten på en enda fas kan bidra till att knäcka huvudsäkringar eller att effektvakt på värmepump drar ner i onödan så det blir kallt i huset när man kör kompressorn.
Man bör också komma ihåg att den höga startströmmen gör att en enfaskompressor ofta är helt omöjlig att köra på ett litet elverk, även om elverkets effekt "på papperet" borde räcka till.
En del av de billigaste oljefria kompressorerna har istället en högvarvig kollektormotor (seriemotor, alltså samma typ av motor som i t ex en dammsugare eller vinkelslip) och utväxling med
kugghjul till kompressorn. Den lösningen är högljudd, billig och har kort livslängd men fördelen är att den tar mindre startström än en enfas asynkronmotor och ställer till mindre problem ihop med ett klent elnät eller elverk.
Kom ihåg att byta
olja då och då i kompressorn. Om man inte gör ett oljebyte efter inkörningen (kanske 5-10 timmars drift) så brukar det sluta med skurna
vevlager. Högvarviga direktdrivna kompressorer som den här Stanleykompressorn är känsligare än lågvarviga remdrivna maskiner.
Ser man på tillbehören till Stanleykompressorn så skulle jag tro att man bara blir irriterad på de flesta av dem.
Billiga däckpåfyllare brukar ha manometern graderad till 16 bar och noggrannheten är så dålig i det lägre området att man knappast alls kan se om det är rätt
tryck i ett bildäck med den. Ska man fylla lågtrycksdäck på t ex fyrhjulingar så gör den där manometern förmodligen inget utslag alls.
Blåspipan kan vara bra om den inte läcker eller kärvar i ventilen.
Färgsprutan är säkert fullt acceptabel för enklare jobb, men det kan ta några timmar innan man lär sig att komma överens med den.
Oljesprutan är en annan sån där sak som bara är irriterande. Antingen suger den inte upp olja alls eller också blir det stopp i den så att all olja sprutar upp i taket genom behållarens ventilationshål.
Mutterdragaren fungerar säkert, men man ska vara noga med att smörja den före varje användning och räkna med att plocka isär och renovera då och då om man använder den flitigt.
Sandblästern (?) är nog fullt användbar, men om den inte har keramiskt
munstycke håller den nog inte många timmar.