Hur det verkligen var att vara Åkardräng på femti sextiotalet.

[Murre o2]

Fast på flygplatsen och min väska bara inte dök upp i röran Tog kölapp för att försöka boka nytt flyg till Le Havre, när man ser att det är flera hundra före en på kölappens nummer så inser man att det kommer att bli en lång natt...
Träffade et Svenskt team från SVT , kommer inte ihåg var de skulle men killen berättade att de cirklat så länge att de fick bränslebrist och fick landa och tanka i Eindhoven och sedan starta för att cirkla igen Så det kan gå till Killen hade tretti numer före mig på lappen när vi jämförde, plötsligt kom en av hans kompisar och sade att deras tredje kille hade lyckas utnyttja att de var ett TV team och fixat det hela utan kölapp och de sade hej och stack. Det slog mig försent att jag kunde bett om deras kölapp men jag mindes numret så när det kom upp på tavlan traskade jag fram. Men damen var sur och stenhård lappen först! kunde inte hittades men det var ju mitt nummer sade jag! Ingen chans jag fick lomma tillbaka och invänta numret jag hade lapp på. Väl framme vid annan dam som väl var fanns det inget plan till LE havre förrän om två dagar nät testkörningen precis kulle avslutas. Men jag fick en biljett till Rouen som hon sade låg i närheten, jag hade inte en aning. Nu återstod bara att få ett hotellrum för natten, det betydde köa igen på en annan avdelning men till slut fick jag en biljet för övernattning på ett hotell, bussen går precis utanför flygplatsen så jag fick instruktioner om vilken buss jag skulle hoppa på.

nu skulle jag bara ut från flygplatsen också, fastnade i passkontrollen, tror jag tog fel utgång eller något sådant.

[Murre o2]

Fastnade som sagt i passkontrollen en stund, jag var riktigt trött nu och tog det som ytterligare en prövning. De visade mig in lista och pekade på ett namn men jag hade inte en aning om vad de menade! Så jag bara rykte på axlarna och slog ut med händerna Hade ju rent mjöl i påsen så jag brydde mig inte särskilt mycket. Till slut fråga de hur länge jag skulle stanna och jag sade jag bara skulle få lite sömn och sedan vidare till Frankrike till morgonen. Dåfick jag passet tillbaka med ett ha en bra dag med mig...

Hoppade på en buss där ute och tog mig till hotellet och checkade in, fans lite upplagt att äta så jag fick lite i mig innan jag gick till bädden. Sov dåligt förstås men frukost på morgonen och buss ut igen till flygplatsen. Den där frukosten var enda maten jag fick på väldigt länge...

Väskan min var fortfarande borta men jag fick i alla fall en händelse lös tur till Rouen. Väl där kände jag mig ganska borta, liten flygplats. Men en dam dök på mig och frågade något på franska, när jag svarade på engelska bytte hon språk och ville se mitt pass, jag ser kanske lite ut som en fransman så hon var osäker först Sedan tjatade jag till mig en gratis taxi till flygplatsen i Le havre där jag hade beställt en hyrbil innan resan.

Väl där var det ju ännu ett litet flygfält utan hyrbil! Fick hjälp att ringa hyrbilsföretaget och det visade sig att James hade kvitterat ut bilen dagen innan när jag inte kom! Så jag fick ta en taxi tillbaka en bit till företaget , kunde besparat mig svängen till flygplatsen men detta var ju före dagens mobiltelefoner så jag jobbade lite i blindo... Fortsättning följer.

[Murre o2]

Äntligen framme vid företaget! Och fick träffa James som visade sig vara en vänlig men högdragen man som gjorde klart för mig att han helst sett att jag inte kom alls... Men det var inte oväntat, det hade framgått i mailen redan innan jag reste. Testkörningen var som ofta en långdragen historia där man inte vet hur man ligger till förrän labb analyserna är klara så klockan var mycket innan vi åkte därifrån för dagen och jag var totalt utsvulten när vi körde mot Le Havre i mörkret, tur James körde för jag hade inte en susning om var vi var. Vi åt slutligen påven resturang och delade en flaska vin till maten, nog för att jag skulle känna mig lite snurrig när vi tog en promenad efter stranden på väg mot hotellet som James valt. Ett enkelt rum med en säng men jag gick till sängs, saknade familjen men sov någorlunda till slut. Nästa dag sade James att det var problem med strejk på flyget i Frankrike så ev skulle vi bli tvingade att åka till Bryssel för att ta oss hem Skönt att ha James som var erfaren i det läget. Vi åkte i alla fall tillbaka till fabriken och avslutade det hela med möten med ledningen. En viktig bit med testkörningarna är ju att få upp outputen så mycket som möjligt, det sänker ju kg priset för vår produkt då legotillverkarna tar ett fast timpris för sin linje oavsett om det blir en eller två ton ut från linjen i timmen. Jag fick några år senare lägga mycket tid och flera besök där på att få upp output på en produkt där gränsen för vår lönsamhet var 700 kg/h, vid 700 kg gick det jämt upp och James som inte var inblandad då men ändå uttalade sig var pessimistisk men jag lyckades i siste rycket hitta optimala konfigurationer och nå 900 kg i test produktionen med fin kvalitet. Men det är ena annan historia. Jag träffade också Franska fabrikens ägare, en Engelsman som bodde i Belgien och bara tittade till i bland, han kom aldrig i håg mig när vi ibland träffades igen och jag hade alltid en känsla av hatt han var lätt dement Sista gången jag träffade honom, en 9-10 år sedan hade han frugan med och bjöd mig som han ofta gjorde på resturang, han dog två år efteråt och hans fru och dotter tog då över.

Nu skulle vi ta oss hem och nu var det åter öppet på flygfältet i Le Havre Väl dör tog personalen mig in i ett rum och jag fick peka ut min väska, den hade dykt upp! Fick dock inte hålla i den för det satte lapp på den med Gothenburg och skickade ut den till flygplanet, dröjde innan jag såg den igen Hade fått klara mig med vad jag gick och stod i hela resan, i fortsättningen hade jag alltid bara handbagage men det hindrade inte flygbolagen från att slarva bort det också en gång, då blev jag känd som mannen utan bagage hos den Franska firman Den gången hävdade jag dock min rätt att köpa vad jag behövde på flygbolagets bekostnad när deras söka tid var över och de skickade väskan till hotellet efter ett dygn...

Men nu skulle jag bara hem, strejker och maskningar ställde till det på Shiphols flygplats och de skickade oss fram och tillbaka till olika Gates innan vi ordentligt försenade kom iväg Väl på Landvetter var min väska borta igen men det hade jag nu räknat med... Den kom i Taxi flera dagar senare. Väl på jobbet var de lättade att det gått vägen, de hade bara fått reda på att jag missat anslutningsflyget och sedan vart det tyst.

Jag var ju ut på den resan för att se och lära och jag lärde massor! Anade inte då att firman i Frankrike skulle jag åka till en tre fyra gånger om året.

[Murre o2]

Nästa gång jag åkte till Normandiet var jag ensam och inte helt oerfaren, tog bara en handbagage väska med det nödvändigaste som rakapparat och tandborste. Men på Landvetter blev jag ändå tvungen att lämna in väskan, var för stor för det lilla planet för sista biten till Le Havre enligt personalen... Jag sade att jag hade dålig erfarenhet av att skicka väskan när den skall omlastas på nästa anhalt men det var ingen risk ska hon Pyttsan, när jag kom fram till flygplatsen i Le havre fas det ingen väska med Innan han jag uppleva en riktigt jobbig landning där, åskväder med vind byar och regnet vräkte ned. Dörren till cockpiten var öppen på den tiden så jag såg vad piloterna såg vilket var intressant eftersom jag flyger radiostyrda modell flygplan och vet hur jobbigt det är att landa i vindbyar med hastiga kast att parera.

Väl på marken fick jag fylla i anmälan om försvunnen väska och hämta ut hyrbilen och sedan köra ca en mil till firman. Där berättade jag om min försvunna väska för andra gången på rad vilket fick direktören att ringa flygbolaget och meddela dem att om jag inte hade väskan nästa dag skulle vi handla vad jag behövde på flygbolagets bekostnad. Denna gång bodde jag på ett slott i närheten, intressant. Fanns ett uthus som var avspärrat sedan kriget med en skylt som varnade för försåtminering Väskan kom med taxi nästa dag...

Slottet bodde jag på tre gånger, sista gången fick jag ett rum på översta vindsvåningen som var lite sunkigt så i fortsättningen bodde jag på ett riktigt fint hotell i Fecamp i stället, trevligare att bo i en stad istället för ute på landet. Le Grand Pavois heter det föresten.

[Murre o2]

Fekamp var riktigt trevligt ställe tyckte jag, fast jag fick lite av en chock en kväll när jag var ute och gick sent. Restaurangerna ställde tydligen ut sopsäckarna utanför den kvällen och fiskmåsarna hade fest De hade spritt soporna över hela marken och det såg förfärligt ut och svärmar med skrikande måsar runt! https://www.hotel-grand-pavois.com/en/
På fabriken hade de en trevlig sed, alla arbetarna man mötte på morgonen tog av högerhandsken och skakade hand med hela arbetsledningen inklusive mig. Riktigt trevligt tyckte jag.
Jag gick igenom utrustningen och satte ihop en lista över vad jag ansåg att de måste göra för att kunna köra den aktuella produkten. Det inkluderade ett filter system för pelleter vattnet liknade vi hade på L 601. De installerade också ett sådant och därför blev jag några år senare förvånad när vi fick reklamationer på den aktuella produkten, vi siktade igenom ett ton av den reklamerade produkten och hittade partiklar av av massa från deras vattenrenings system, just vad jag hade dem att installera filtersytemet för att undvika Visade sig att deras vattenrenings system fått proppen och läkte filtermassa och en liter strumpa i PW filtret gått sönder utan att de märkt det så fitermassan kunde koma ut i PW systemet och kontaminera produkten. Tråkigt men jag hade gjort vad jag kunde, om det brast i noggrannhet vid fabriken senare kunde jag inte göra mycket åt.

[Murre o2]

Att ha hand om ett skift till var inte alltid så lätt , en morgon när jag kom var det ett himla liv Allt var täckt med ett sotlager ute i maskinhallen! Eftersom det kördes en sotfylld produkt på L 601 så var ursprunget till all sot ganska klar. Särskilt som central dammsugaren var död och och fodrade filterbyte a 2 tusen spänn. Så jag hade arga laboranter som fick sina händer och vita rockar svarta och underhållsavdelning som måste ta tag i det ännu svartare jobbet att fixa centraldammsugaren och jag visste inget, kvällsskiftet hade inte skrivit ett ord om problem i journalen

När skiftet kom på eftermiddag fick jag repport. De hade fått problem med sotvågen och tagit den lätta vägen att tömma den med centraldammsugaren. Men dens filter tålde inte de stora mängderna CB och när firren gick tät blåstes det ut sot bakvägen genom alla anslutna dammsugaruttag så när de kom ut i maskinhallen var det ett svart moln där

De städade och torkade sot i flera timmar och hoppades ingen skulle märka något

Efter ett par år så flyttade vår TC chef till motsvarande jobb i LINZ och en tid därefter lade den nya chefen ned vår produktion! Förklaringen jag fick var att nya regler gjorde att TC inte längre kunde få vinsten av produktionen så det lönade sig inte längre...

Våra produkter fick nu läggas ut på legotillverkare så jag fick många resor med det jobbet. Å andra sidan blev jag av med halva min arbetsstyrka vilket medverkade till att jag ett par år senare miste gruppledare jobbet, hade för liten grupp kvar...

Vå förre chef H M hamnade ju i Linz för några år och nästa berättelse blir därför om när jag åkte ditt för att hjälpa till med problem hos min motsvarande grupp där. Eller hjälpa, i alla fall utreda varför de inte klarade ett jobb vi klarat.

[Murre o2]

Bak grunden till mitt besök i Linz var att en av de kvinnliga utvecklings ingenjörerna kom med ett nytt projekt, en PP (polypropylen) högfylld med ihåliga glaskulor Hon frågade om vi skulle klara att tillverka lite sådant och jag sade att vi testar får vi se. Matrialet var avsett för en norsk firma som tillverkade rör för djuphavs olje urvinning och PP en var för att isolera rören mot kylan på havsdjupen så råoljan inte stelnade i ledningarna.

Det var då en duktig tjej som körde den lilla pilotlinjen och hon fixade beställningen utan problem och K värdet var utmärkt så glaskulorna var hela där inne i plasten.
Vår beställare var glad och nöjd och gick direkt till fullskala produktion hos en legotillverkare i Hamburg Hon var själv med och kom tillbaka och sade att jag skulle tagit med dig, det blev fullständigt fiasko! Ett moln av de väldigt små och lätta glaskulorna över hela lokalen och inga glada miner hos ledningen och jobbarna där

Nu kom Liz in och ville vara med på ett hörn, de gjorde en serie testkörningar på likadan pilotlinje dom vi kört på och deras K värde var uselt! Och de begrep inte varför så jag skickades dit för att utreda.
Flög dit och mötte Manfreds hade motsvarande mitt jobb där. Intressant att jämföra kulturen där med vår, det första jag lade märke till var alla almanackor med lättklädda damer på I Stenungsund var nästan hälften av de anställda på IC kvinnor och sådana almanackor var bannlysta sedan länge. Sedan var det tydligt att cheferna bestämde och de som körde maskinerna bara lydde order, jag pratade med killen som körde vid vår test när inte Manfred var där och han sade att han bara följde reseptets inställningar utan kommentarer även om han tyckte det var fel, gick det åt skogen var det ju inte hans fel så han bara lydde order och sedan var det upp till Manfred. Intressant, inte som det fungerade i min grupp... Deras engelska var överlag inte särskilt bra, eftersom Borealis hade engelska som gemensamt språk så hade de en engelskundervisning på arbetstid för att förbättra, jag träffade läraren en Kanadensiska.

DEt blev ju testkörning och jag såg direkt orsaken till glaskrosset, de körde med stängpelletering i motsatts till oss som körde med vattenrings pelletering. Det betydde att när våra knivar klippte pellets var plasten smält och glaskulorna kunde röra sig undan knivseggen medans deras knivar klippte stelnad plast där kulorna krossades. En lite förenklad bild.

Jag tog prover före och efter pelleteringen för att verifiera min teori och väntade med att säga något till Manfred så han fick veta det först när han senare läste rapporten, han var inte helt nöjd över det
Men provresultaten visade att jag hade rätt, proverna före pelleteringen var bra och efter kassa så jag tänkte rätt och Manfred stod där han stod, med lite tankeverksamhet borde han kunnat räkna ut det hela själv.

Så utvecklingen av produkten stannade i Stenungsund och jag får fortsätta, för det var en lång historia som förde mig till Hamburg, München och Stuttgart

[Murre o2]

Med Manfred och Linz ute ur bilden låg jobbet att skala upp till full produktion på mig. Roligt med ett problem att sätta tänderna i, fast jag visste inte ens jag hade ett problem innan jag körde första testen på den stora pilotlinjen. Där blev det samma problem som hos Hamburg Så tydligen var det ren tur att det fungerat på lilla (10 kg/h) linjen, med 100 kg/h gick det inte alls! Så det var till att sitta ned och tänka igenom det hela och studera värdena från lilla linjen men det är svårt att skala upp värdena från för små labb linjer, just därför den stora finns... Jag kom i alla fall fram till att det var lite som att köra sot, glaskulorna car lätta och för att svälja dem utan att de krossas måste det finnas två faktorer, utrymme och rätt viskositet på plasten de skall blandas in i. Viskositeten styr arv temperaturen och den i sin tur styrs av ett antal faktorer, varvtal produktionsmängd och kylning eller värmning på olika sektioner av mixern. De delarna kan man styra genom sätta börsvärden i styrdatorn men det räcker inte alltid och då måste man skruva isär och byta mixerelement, då gäller det att veta vad man gör I detta fall gick jag in och bytte en del element men jag räknade på det och behövde också byta en strypring. Nu hade vi ingen med rätt diameter men vi hade en ohärdad vi använt för startupp testerna så jag lämnade den/de för det var två halvor till verkstan för påsvetsning av material och sedan svarvning till rätt mått. Bingo, jag prickade rätt i första försöket och nu körde vi fram ett par ton prima test material åt Norrmännen.

Nästa steg var produktion i Hamburg, de var inte direkt glada över att försöka igen så direktören och hans fabrikschef kom till Stenungsund för att diskutera det hela med oss, de var skeptiska men jag hade suttit och räknat fram vad de behövde för konfiguration och kunde presentera en färdig lösning för dem som jag garanterade skulle fungera, lite nervös var jag ändå det är inte en rak kurva när man skalar upp, lite som broms sträckan på en bil, dubbla farten förlänger bromssträckan en fyra gånger Bromssträckan ökar kvadratiskt i förhållande till hastigheten. Det innebär att två gånger högre hastighet ger fyra gånger högre bromssträcka, tre gånger högre hastighet ger nio gånger högre bromssträcka osv.

[Murre o2]

Tycks vara förvånande många som är intresserade av hut man gör plastråvara eftersom jag har kvar läsare. Efter att funderat lite tänkte jag berätta om en sak jag först inte tänkte ta med av hänsyn till personen i fråga men å andra sidan kan psykisk ohälsa drabba vem som helst och bör inte sopas under mattan. Det handlade om min kollega på två skiftet på TC. En Måndag när vi gick på EM skiftet var han lite ofokuserad och muttrade att alt var knäppt, den känslan kan väl drabba oss alla så jag fäste ingen större uppmärksamhet på honom innan han började leta efter dolda kameror. Han trodde han var med i TV programmet "dolda kameran" som gick på den tiden. Inte så roligt som det låter, jag insåg att han hade problem men hur hjälpa honom Eftersom vi gick på skiftet kl 16 fans det ingenhjälp att få från ledningen , det hela orsakade mig mycket bekymmer. Jag talade till och med med läkar jouren och de var beredda att tvångs intaga honom om jag som hans arbetsledare skrev på men tyckte jag var väl drastiskt så jag avvaktade tills FM skiftet nästa vecka. Då kontaktade jag min närmaste chef och han gick med för att träffa R som då inte längre kände igen mig K-G frågade R om det är Håkan som står här, nä det är någon annan, blev svaret. Men är det jag som står här sade K-G, "det är jag inte säker på" blev svaret. Så K-G fick med sig R till företags hälsovården och han blev inlagg för ett tag. Han kom tillbaka efter sin sjukskrivning men klagade på biverkningar av medicinen och fick ett återfall efter ett par veckor, visade sig att han dragit ned på medicinen på eget bevåg.

Efter det ville företaget inte ta tillbaka honom, jag var ju med vid förhandlingarna och ville att företaget skulle fixa en plats på förrådet där han inte kunde vara en fara för någon men det var tvärstopp. Så han blev sjukpensionär. Tragiskt fall som orsakade mig mycket bekymmer. Jag brukade ringa honom ibland vilket han alltid blev glad över.

[BM425]

Trevlig läsning som tar upp många olika aspekter på livet o arbete. Att reagera på hur en annan person mår och då försöka hjälpa hen är förknippat med en smal balansgång. Ska jag bry mig eller inte, vågar jag klampa in i någons liv på det sättet? Som arbetsledare är det (tycker jag) en skyldighet, är det en kompis eller någon man bara känner till så är det en svår balansgång från fall till fall.

Kunskap om plast är viktig eftersom det omger oss överallt idag. PEX-slang istället för koppar eller stålrör i rörinstallationer. Jag var glad att kunna läsa "Oxygen tät" på kulverslangen jag hade grävt ner. På 80-talet kom det värmeväxlare i plast som inte var oxygen tät, det gav värmeverken större rostskador. PE eller PEM slang med olika tryck beständighet för kall vattenledningar.

Intressant med hur olika länder har olika företagsstruktur. Jag var en gång på studiebesök på ett fint verkstadsföretag som växte fort o ställde frågan "Hur kan ni hålla er så lång framme i utvecklingen?" svaret -Våra anställda brukar tala om för oss så fort något nytt dyker upp! Så viktigt det är att lyssna på sin personal o släppa på sitt högmod. Jag kom på 80-talet till en ny arbetsplats o var full med egna ideer o energi. Min arbetsledare detaljstyrde allt arbete så till slut gjorde jag bara som han sa o tröttnade på att fixa saker på egen hand (stannade inte länge där).

Fortsätt skriv!
Anders

[Murre o2]

Så var det dags för testproduktionen i Hamburg, vi var tre som åkte, jag, utvecklings ingenjören och service ingenjören som jobbade mot den Norska firman så vi åkte i den senares tjänstebil en V80 och åkte färja från Göteborg. Inte dumt alls, gick och lade mig i den lilla sovhytten och vaknade lagom tills vi gick i hamn i Kiel. På fabriken var linjen ombyggd enligt mina skriftliga rekommendationer , eller kanske inte Vid uppstarten hamade temperaturen vid den kritiska strypringen för lågt! När jag frågade om de installerat den rekommenderade totala strypningen visade det sig att de tagit gapet inte totalt som jag noga understrukit utan per stryprings halva så de hade dubbla mm mot min rekommendation . Kan något gå fel så gör det de Men de skulle fixa rätt strypringar till nästa morgon skulle komma med natt tåg från Buss Men till sett kunde de få upp temperaturen till rätt värden genom att styra sätt punkterna för värkarna. Nästa dag hade de satt in kärra ringarna och allt stämde perfekt Jag var lycklig över att träffat så exakt med min uträkning om uppskalningen. Frånsett ett våg krångel som jag också kunde hjälpa dem med fungerade allt som på räls. VD och hans högra hand talade föresten båda svenska, de hade jobbat i Norge några år innan de öppnade eget. Mesta jobbarna var invandrare och det hela var lite mindre strikt än i Österrike men så hade ju ledningen erfarenhet från vårt grannland. Hur det kom sig att de pratade svenska och inte norska fick jag inte riktigt grepp om?

[Murre o2]

Nu kunde vi ju producera det önskade materialet men alla problem var inte lösta för det, pelletsen måste ju smältas igen i kundens extruder när stålrören som råoljan skall pumpas genom skall beläggas med olika skyddslager inklusive det isolerande lagret med de små glaskulorna. Och att smälta materialet igen utan att skjuvkrafterna trasar sönder glaset bedömde jag som väldigt svårt. Det var ju inte mitt bord, de maskinerna låg utanför mitt område men jag grubblade ände på problemet då det var den stora stötestenen. Jag kom fram till att enklaste lösningen var att sälja ett halvfabrikat med allt utom glaskulorna i och kunden tillsatte glaset online. Inget mitt företag var intresserade av som förstaval då det skulle sänka priset och därmed vinstmarginalen ordentligt.

Det var en konferens i Stenungsund om detta med vi tre från Hamburg och en kille från Paris och det gissades på hur lång tid det skulle ta för kundens extruder tillverkare att lösa problemet med tillsättningen av glaskulor.
De övriga gissade på mellan ett år och sex månader Jag blev smickrad men förvånad, det hade jag ju fixat på en vecka och jag var ju bara en F.D. lastbilschaufför med en miniräknare medans de stora extruder tillverkarna hade välbetalda herr Doktor med datorprogram till förfogande (jag mötte några av dem senare). Så jag sade "realistiskt sett, högst en månad men troligen halva den tiden". Så möte antog 3 månader som en kompromiss.

Nästa resa gick till München, ihop med representanter för norska firman för testkörningar hos KM. Intressant, de tillverkade ju Leopard stridsvagnar där fast den delen av företaget var fristående, så fabrikstestbanan för stridsvagnarna var alldeles i närheten. Men fortsättning följer som vanligt...

[Murre o2]

Jag plockade faktist fram de gamla rapporterna från K-M och friskade upp mot minne. Jag har kvar de och en massa gamla visitkort. Massa Dipl.-Ing inblandade


De sista är bara en jämförelse mellan mig och Manfred i praktiken hade vi samma jobb...

Forts följer.

[Murre o2]

Munchen visade sig vara ett trevlig ställe med massor att titta på. Ett oförglömligt minne var när vi besökte. Englischer Garten och blev bjudna på ena äkta Tysk middag på kvällen, jag fick en stekpanna med stor köttbit och brunsås och runda potatisbollar som var som tapetklister i smak och konsistens. Svårt val när man är gäst, säga att det här kan jag inte äta eller försöka tvinga i sig lite Jag försökte med det sista och mycket öl för att skölja ned men jag klarade bara att smaka på det. Pinsamt!

Nästa kväll bjöd de istället på mat i en fin Italiensk resturang , toppen gott, helt klart noterades min brist på aptit med tyska maten... Vi besökte också den ökände ölkällare där Hitler startade sin misslyckade ölkällar kupp.

Själva körningen gick som jag misstänkte åt skogen, jag tog mängder med prover hem och efter analys bestämde sig Norrmännen för att göra som jag förespråkade och gå för att sätta till glas sphererna vid sin extrudering.
Då blev det en ny test körning hos K-M för att få till extruder för detta och det hann bli vinter i det läget. Normännen ville ha mig med, men nu ville inte Borealis släppa till mig, då kom Norrmännen tillbaka och betalade resan och hotellet I det läget fick jag lov att åka...

[Murre o2]

Besöket i München blev denna gång i snöstorm, norrmännens chef skulle åkt hem ett dygn tidigare än vi andra men då var flygplatsen stängd för ovädret. Som väl var var den öppen igen när jag skulle hem. Vi åt en kväll på en äkta ölstuga, med erfarenheten av tysk mat förra gången var jag tveksam till vad jag skulle välja men efter att kollat in vad andra gäster åt tog jag pytt i panna som visade sig vara riktigt gott nedsköljt med en liter gott öl

På testkörningen ställdes det liksom förra gången in två backar öl som vi och de andra som deltog lät oss smaka av, det har jag bara stött på i Danmark tidigare. Stor skillnad från Stuttgart där det var totalt torrlagt, bara saft på cantinan.
Matsalen hos K-M var förresten vår att nämnas, pampig byggnad som varit med på 40 talet, jag kunde se framför mig när det hängde fanor från takbjälkarna och brunskjortor på podiet De serverade gott öl i bamse stop till maten...

Körningen gick tyvärr inte bra, jag jobbade ju nu i praktiken för den norska firman och var öppen med vad som krävdes för att nå godkänd produkt men trots alla fina diplomat ingenjörer och data program kunde de inte fixa de förutsättningarna Som framgår av urdraget från min rapport nedan... Så det blev resa till WP i Stuttgart nästa gång.